Mina personliga funderingar om Musik och sakernas tillstånd.

Små Tankar från år 2009 finns kvar här

Lördag den 4 februari 2012.

Några korta små rader bara så här på lördagskvällen. Dagen har varit kall och min tanke om att köra in ved i pannrummet i dag fick bli bara en tanke. Jag har haft en envis förkylning med feber i början på veckan och om jag går ut och drar i mig kall luft så sätter hostan igång. Kanske är det bättre i morgon.

Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst. Hästen är en dragare. Dragaren är en sup. Alltså är livet en sup brukar den gamle farsgubben säga.

Konserten med Dale Watson blev så bra som jag räknade med att den skulle bli. Han körde på i vanlig stil och någon spellista finns väl inte i egentlig mening. Det blir en massa önskelåtar och däremellan så slänger han in något som han tänkt sig själv. Lokalen på båten S/S Marieholm var mycket trevlig och man kunde få sig en bit mat till överkomligt pris där före spelningen. Det blev med andra ord en jättetrevlig kväll trots att Rappen inte var med men Magnus är en god ersättare och nu så räknar jag med att vi kan bli de fyras gäng i framtiden på kommande konsertutflykter.

Det pågår en kul debatt på OmCountry just nu. Det handlar om villkoren för våra Svenska band som vill spela Live för publik och inte bara för sig själva i replokalen. Läs och gör ett inlägg ni också om ni känner er manade.

Mitt senaste skivköp är väl kanske inte något som man kan kalla för Hardcore Country men jag tycker att det är en riktigt bra cd. Det handlar om Jeff Bridges. Han sjöng ju många av låtarna i " Crazy Heart" som är en bra film om en Countryartist på dekis. Se den om ni inte gjort det redan.

Måndag den 23 januari 2012.

I lördags kom det några centimeter snö och genast så rusade jag ner i källaren och färdigställde skidorna. Fyller det på så är jag färdig att ge mig ut.

Här är ett inslag i debatten om vad som är Country. Jag har varit så nära som entrén för att se honom live men vi motades bort pga att vi hade två mineråriga barn med oss. Inte vet jag om det var pga av artisten eller om det var som arrangören sa att det var alkoholtillståndet som det hängde på. Vi åkte Dowtown Austin i stället och lyssnade på Dale Watson & His Lonestars. Där kom vi in men här så märkte man höger hand med blåpenna på de mineråriga så att de inte skulle kunna köpa starkt i baren.

Nu närmar sig onsdag och Göteborg.

Lördag den 14 januari 2012.

Det som ni ser nu är något helt unikt. Egentligen finns jag inte eller jag skulle ha fruktansvärt svårt att existera. Jag har ingen Smartphone och jag Twittrar inte. Jag går miste om det mesta som gör livet värt att leva. Mitt Facebookkonto påminner mig med jämna mellanrum att jag under den senaste veckan har missat en massa om att mina vänner har klappat katten eller varit i tvättstugan. När jag inte är ute och skriver om mina helt ointressanta göranden för stunden så är man inte med längre. Jag känner att jag löses upp och försvinner som en lätt dimma ut i Syberrymden.

Ett annat fenomen som jag stött på är alla som jobbar med webbutveckling just måste göra detta hela tiden för annars så blir dom väl troligtvis arbetslösa. Det började med att jag inte kom in på musikspelaren på MySpace. Nu kommer jag inte in över huvud taget. Nu har Facebook talat om för mig att jag har en för gammal version av Internet Explorer så jag får sitta som det känns en halv dag för att skifta sida. Det är väl antagligen för att man ska pressa in som mycket nödvändig information som möjligt på varje sida. Snart kommer jag väl inte in över huvud taget och då är jag verkligen helt isolerad. Då får jag väl bli det för jag säger som Ståhl. Ska jag behöva ändra på mig för att dom vill. Svaret är enklet för mig. Nej!

Fram till dess så fortsätter jag väl att gagga på som vanligt mest för min egen skull men även för er som vill se vad som rör sig i huvudet på mig. Eller, det kanske står helt still.

Nu ser jag fram mot Göteborg den 25 januari då grabbarna och jag ska åka och uppleva Dale Watson. Hoppas att du har fixat biljetter Mats.

Här är Dale och Whitey Morgan tillsammans. Ni som hade tur såg ju Dale 2010 och Whitey 2011 på Ydre.

Mina funderingar går också mot att köpa Vince Gills cd "Guitar Slinger" från 2011. Då grundar sig inte mitt beslut på denna recension. Tyvärr så gick mina tankar åt det här hållet tidigare också men man kan ju ändra sig för att man själv vill.

Till sist ett en bounsvideo att njuta till.

Lördag den 17 december 2011.

En vecka kvar till Julafton och jag tror visst att det har börjat att snöa lite. Trots att det är en vecka kvar så tror jag att granen ställs in i morgon för att ha lite framförhållning.

Här är några klipp som illustration på hur härligt det är med musik. Pink , Grateful Dead och Waylon.

Lördag den 10 december 2011.

Vilket väder det har varit ett par dagar nu. Nu känner jag att min årliga höstdepression är på väg. Skönt att den lät vänta på sig så här länge. Efter Nyår så brukar det vända igen.

I övrigt så är det ganska lugnt. Förra helgen var jag och Birgitta bjudna på en liten Danmarkstripp av min bror och hans fru. Med var även ett par andra kompisar. Det var en trevlig resa och vi avnjöt bl a ett Danskt Julbord.

Idol är över och Nu har vi fått ytterligare tre jättebra kvinnliga artister. Amanda, Moa och Molly tror jag alla har en god chans att gå långt.

Nya inköpta cd med Brad Paisly och Toby Keith. Mycket bra med generösa 15 spår. Det är inte så vanligt, en del snålisar brukar ju bara ta med tio.

Av bara farten så åkte det med en platta med Hacienda Brothers. Ett kanonband som tyvärr inte finns längre. Härlig blandning i olika stilar. Tyvärr så dog Chris Gaffney för några år sedan men jag hade förmånen att se dem live på Stacken i Stockholm. I stället så finns nu Stone River Boys med Mike Barfield från The Hollisters som sångare.

Tisdag den 15 november 2011.

Den senaste tiden så har det hänt en hel del. Efter att Birgitta och jag känt varandra 39 år och bott ihop i 32 år så slog vi till och gifte oss den 11/11 2011 klockan 11. Då blev Birgitta till slut fru Elf. Vi tyckte att det var helt perfekt och dagen var trots att det var mycket att göra ändå lugn och avspänd. Efter vigseln som bevittnades av vår dotter Elisabet och hennes kusin Anna så blev det lite firande med Birgittas far och mina föräldrar. Kvällen avslutades med en avspänd fest på anrika Björnebergs Gård. Efter 32 års sambo så ser jag fram mot minst lika lång tid som gift.

Efter detta firande så var jag ofin nog att dra iväg till Stockholm på Toby Kieth som var inbokad sedan länge. Detta tillsammans med kompisarna Rapp och Ruderfors. De hade förberett bilen med ett släp av burkar men jag tycket att det kändes lite jobbigt att ge sig ut med detta på motorvägen så jag var ofin nog att plocka bort dem innan vi for.

Väl i stockholm så hade vi ett perfekt boende på Hotell Hasselbacken så det var bara att gå över gatan till Cirkus när det var dags. Vi behövde ju inte ens ha jackorna på oss.

Vad det gäller konserten så var den precis så som jag förväntade mig. Fullt ös och modernt. För mig var det helt OK och publiken stampade, klappade och sjöng med så det var en bra föreställning.

Däremot så såg jag inte många ansikten som jag känner igen. Naturligtvis så var Cathrin och Peter där. Dem fick jag se så fort som jag kom ner till baren på hotellet för att ta en öl. Jag växlade också ett par ord med Red Jenkins och snackade lite med ett par andra bekanta från Jönköping.

I övrigt så var det väldigt många unga ansikten och min tanke är. Hur ska vi få dessa att gå på våra övriga arrangemang? Det är ju inte omöjligt att detta är den ende artist med Countryanknytning som de lyssnar på. Samma känsla hade jag på Brad Paisly.

Söndag den 30 oktober 2011.

Jag tror att jag smäller av. Nu är jag 56 år gammal och upptäcker denne artist med en oerhörd känsla. För mig var han tidigare bara smör och slisk men man ser vad man missar om man inte tar sig tid att lyssna. Den som jag talar om är Vince Gill. Vilken artist! Vilken musiker!

Ryssen är här!
I går så var det en helt underbar höstdag. Det ska man ta vara på så jag tog mig en 1,5 timmas tur i kanoten (kajaken) från kanotklubben upp mot Tjyvanabben. På väg tillbaka så såg jag något mystiskt på håll. Det såg ut som huvudet på några som låg i vattnet! Bredvid dem något vitt. En kanot som kantrat! Jag paddlade på lite snabbare för att ta mig dit och hjälpa till. När jag kom närmare så såg jag att de hade cyklop och snorkel och det vita var en boj. Jag paddlade närmare och frågade om de är Svenskar eller Ryssar? Svenskar säger de med brytning. Jag är helt säker på att de kom från en Rysk ubåt. Tänk, nu har de tagit sig ända in i Vättern. Undrar om Bildt vet om det?

Efter paddlingen så blev det grillning på berget hos svågern Åke med en underbar utsikt över södra Vättern med Visningsö, Bankeryd, Jönköping och Huskvarna.

Väl hemkommen lite vedinkörning.

Nu sticker vi emellan med lite nostalgi. Loggins & Messina som jag hade ett kasettband med en gång i tiden.

Om jag ser tillbaka på min Countryhsitoria så har jag kommit till 1971. Därefter så händer det så mycket med flera konserter med Jerry Lee Lewis. Alla de fantastiska galorna i Scandinavium som arranagerades av Mervin Konn. Emmylou Harris. Här är de båda tillsammans. Det har nog blivit så där en fyra styck livekonserter med var och en av dessa två giganter. Varför kan han inte sluta i tid? Här är ett exempel på varför jag inte åkt på de senaste besöken som Jerry gjort i Sverige. Jag vill minnas honom på topp. Just så här. Köp allt ni kan på LP, Smash och Mercury. I och för sig så hanterar han fortfarande pianot riktigt men.... Norah Jones däremot är fantastisk.

Idol har för mig varit en parantes i år. Jag vill ha blandningen av yngre och äldre tävlande vilket jag saknar. Däremot så måste jag säga att årets omgång har återigen utvecklat sig till tjejernas triumftåg. En kvartett har tagit täten med Moa först tätt följd av Amanda F, Amanda P och Molly.

På tal om Idol. Var har alla de tidigare tagit vägen? Jag tror att jag ska starta en liten serie om detta. Plus kanske om andra artister som försvann, eller sådana som i övrigt var synliga i olika sammanhang tidigare.

Som avslutning en riktig klassiker med en artist som jag har en hög LP med.

Tisdag den 18 oktober 2011.

Nu är det lite stressigt inför Eventdagarna i Göteborg som börjar i morgon. Förutom mig så kommer man att kunna träffa The International Harvesters och Bluesland för Elf CM Booking.

I övrigt så hamnade jag i Nässjö häromdagen på mina irrfärder över Södra Sverige. Jag hade då en stund över och tog mig en promenad medan containern lossades. Då kom jag förbi en av dessa kulturskatter som håller på att försvinna. Det vill säga en Folkets Park. I Nässjö som haft en jättefin Folkets Park så ska det tydligen byggas bostäder. På andra ställen så är ofta anledningen att de ideella krafterna som har drivit på försvunnit.

Dessutom så ligger det en form av Sommarhem på Sörängsvägen som inte används längre. Dörrar har brutits upp och väder och vind har full tillgång till lokalerna. Troligtvis så är det bara att riva.

Det gör så ont i mig när jag ser sådant här. Om jag någon gång vinner några miljoner så är det min dröm att köpa ett sådant här ställe.

När jag ser sådant här så går tankarna tillbaka till min födelseort Norrahammars Folkets Park. Den låg otillgängligt på branten ovanför dalen. Där såg man både Tages och Jockmocks Jocke samt den roliga revyn som leddes av Norrahammars egen revypappa Folke Persson. I dagens lägen hade den nog inte fungerat eftersom vägen dit var brant och smal och tillgången till parkeringsplatser var liten. På den tiden då den startade så gick eller cyklade folk när de skulle ut och roa sig.

Heder åt de föreningar som tagit på sig uppgiften att spara dessa Kulturskatter åt framtiden. Två exempel är Pilabo i Anneberg och Ekåsen i Sandhem.

I går så råkade jag ut för det som man är rädd för när man är ute och kör lastbil. Man kommer runt en kurva med dubbla heldragna linjer. Vad möter man? Inte en utan två bilar som är på väg att köra om två långtradare. Naturligtvis så bromsar jag och allt går bra. Det var ju tur för jag vill inte att min last ska komma fram för sent.

Finns det någon som kan förklara för mig varför man gör en sådan här idiotisk omkörning?

Onsdag den 24 augusti 2011.

Är det en månne en så kallad sensommarförkylning som jag fått? Förkyld är jag med rinnande näsa, tungt huvud och rysningar. Hoppas att jag blir bättre till helgen. Då är det ju meningen att kosan ställs till Göteborg ocg Brad Paisly.

Bluegrass i Gränna blev det inte för mig i år. Jag var helt enkelt inte inställd på det och jag vet att de inte står och faller med mig. Detta är ju ett arrangemang som lockar en bred publik just för att det är så gemytligt att sitta i slänten på Grännaberget och njuta av skön musik med en underbar utsikt över Vättern och Visingsö.

I måndags så tog jag mig en rejäl tur i kanoten tidigt på morgonen. Det blev svängen utefter hamnpiren, förbi Strand och en liten sväng mot Huskvarna. Månne var det inte bra och att det är därför som jag blev förkyld? Hoppas inte det, för så fort som jag blir pigg så tänker jag åka ut igen. Äntligen så har jag fått på takräcket på bilen igen så man kan ta med kanoten till andra vatten också.

Om man inte vill paddla så kan man ge sig ut i skogen och strosa. Plötsligt när man går där så lyser marken gul av Kantareller. Finns det något godare än en macka med just gräddstuvade Kantareller?

Så har då äntligen någon skrivit något positivt om Countrymusik. Tack Fredrik Virtanen.

Det är ganska lustigt vad man kan råka ut för när man stiger ur bilen och går ut i verkligheten. Vid mitt besök i Naturreservatet Rya Skog i Göteborg så träffade jag ett par som också var där och njöt av den sköna kvällen. Eftersom jag hade en T Shirt med reklam för ett Countryband så började vi tala om musik och det visade sig att det var en musiker som spelade bl a fiol och som ägnade sig åt Bluegrass och Oldtime.

I fredags så tog jag bussen hem från Hössna där jag lämnade lastbilen och när jag klev på den så erbjöds jag att sätta mig bredvid Sven. Vi hade ett kul samtal på vägen till Jönköping och han delade med sig av musik som han gillar samt en historia om en olycka som han varit med om. Eftersom jag hört om den på Radio och sedan varit inne och läst om den igen på nätet så vet jag att han var en hårsmån från döden och jag hoppas att han tar vara på sig framöver.

Detta var bara ett par episoder med intressanta människor som man kan träffa på men då måste man ju naturligtvis kliva ur bilen.

Här en låt med en bildserie som stämmer till eftertanke.

Söndag den 14 augusti 2011.

Ingen musik för mig denna vecka trots Alan Jackson, Killhult, Vemdalen och Furuvik.

Varför? Tja kanske det att man är inne i ekorrhjulet igen. Hade lokalkörningar i Göteborg förra veckan och kom hem klockan 22 i fredags. Sov till klockan 10 i går. Kollar mail och post, hälsar på de gamle och sedan TV på kvällen. Jag såg avlutningsfilmen på "Dödssynderna" och jag såg även den förra. Otur att jag missat de övriga. Detta är verkligen filmer där man både skrattar och gråter.

Vad gör man då när man ligger ute hela veckan? Jo, för min del så försöker jag att utforska omgivningarna genom att ta mig långa promenader på kvällarna. Det är otroligt vad man kan hitta. Några exempel här. Rya Skog, ett litet naturreservat alldeles bredvid Oljehamnen i Göteborg. Vannakvarn utanför Olsfors. Eller Sandsjöbackar mellan Göteborg och Kungsbacka. Detta är bara några ställen som jag besökt de senaste veckorna. Medan jag gör detta så sitter kollegorna i sina bilar och röker, talar i telefon eller surfar på nätet. Jag undrar om de förstår vad de missar?

I går så löste jag Melodikrysset när jag åt frukost. Då hörde jag en röst som gav mig rysningar och som jag bara var tvungen att höra mera av. Vem är då detta? Jo, Daniel Lemma. En kille från Göteborg så medan jag skriver detta så strömmar hans musik ur högtalarna.

Nu så ska jag se om det regnar för mycket eller om det går att sticka ut huvudet utanför dörren och få lite luft. Innan det så ska jag bara plocka i ordning lite grejor för veckan. I kväll så blir det att åka ner till Göteborg för att dra igång där klockan sju i morgon igen.

Måndag den 25 juli 2011.

Så har då världen åter drabbats av ett vansinnesdåd av en fanatiker. Det är ingen idé att försöka sig på att göra några analyser mera än att det är helt ofattbart att en människas hjärna kan slå så fullständigt slint.
Det är bara så omöjligt att sätta sig in i de brabbades situation men tankarna går till dem.

Annars så har Ydre avklarats med ett bra resultat tycker jag. En bra blandning på Artister och en bra blandning på publik trots att en hel del kritik framförts om val av artister men den diskussionen tänker jag inte ge mig in i då det väl står helt klart för dem som tittar lite på den här sidan var jag står musikmässigt.

Semester är det med lite lagom blandning av att slöa, röja lite hemma och kortare utflykter. En traditionell vecka på Bohus Malmön hos brorsan och hans fru har det varit och nu är det planering inför farsgubbens 95 årsdag.

Vill ni se om en del som händer i Jönköping så gå in på Sveriges Jerusalem.

Just nu så lyssnar jag på min nya favorit cd "Love Ain´t That Tough" Med Stan Martin.



"Set Me Free"

Lördag den 2 juli 2011.

Han fattas oss skulle man kunna säga precis som Mattis sa när Skalle Per gick bort. Han har ju alltid funnits precis så som Mattis sa också. Vem talar jag om? Jo, Edde Nilsson eller Påppfarfar som han också kallades. Han fattas hela Jönköpings musikliv och hela Jönköping förresten. En Ikon, Profil och ett Original har försvunnit. Otaliga är de musikprojekt som han startat. Några har gått bra och några har gått helt åt pipsvängen.

Jag kan inte påstå att jag kände Edde väl men några gånger så stötte jag ihop med honom. Exempelvis så gick jag en Engelskakurs och vi satt jämte varandra då. Man längtade till varje lektion för man fick sig alltid några roliga historier. I Musiksammanhang så träffade jag honom också och efter varje gång så kunde jag konstatera att jag inte fått sagt det jag tänkt utan mest lyssnat till Edde som var helt omöljig att stoppa.

Det kommer att bli tomt efter honom.

I onsdags så var det ett arrangemang som jag sett fram emot i ett halvår. Kom jag dit? Inte då. Jag talar om James Intveld. Det Jomla jobbet satte stopp för det. Nu tänker jag dra alla de samverkande orsaker till att det gick åt H ärrvelen.

Jomla mig själv. Jag själv som inte fattar att jag måste gå på max från första sekunden när jag startar på morgonen.

Jomla Riksväg 40, som alltid ska asfalteras när det börjar att dra ihop sig till sommartrafik.

Jomla Göteborg med sina Jomla köer.

Där har ni anledningen till att jag missade en av årets stora musikhändelser i Jönköping.

Hur fasen kan man jobba i Göteborg och sitta i dessa köer varje dag? Det är något som jag inte förstår. Jag tänker citera en chaufförskollega som sa i telefon en gång. "Jag har en jättefin utsikt nu. Jag ser Stockholm i backspegeln." Det går att sätta in Göteborg i den meningen också. Så känner jag varje gång som jag lämnar Göteborg utan att mejat ner någon Kamikazepilot som kastar sig in framför mig utan att blinka. De fattar inte att jag just stoppat 40 ton för att inte krossa dem. Den kollega som sa det tidigare citatet heter förresten Gustav och spelar Saxofon i ett mycket bra band.

De fina kraftuttryck som jag använde har jag hämtat från två mycket trevliga lumparkompisar som jag nu tänker nämna vid namn just för att det är två riktiga hedersknyfflar. Jomla brukade användas av Göran Liljedahl från Reftele som även brukade nyttja uttrycken I Hundan och För Katten också.

Det andra var MC kompisen Sven Carlsson som körde en Vattenbuffel. Alltså en vattenkyld tvåtakts Suzuki. För Härrvelen var det men om stavningen är rätt vet jag inte eftersom jag aldrig sett det i skrift.

Härom dagen så lyssnade jag på Sommar med Thomas Johansson. Han som startde EMA Telstar och numera jobbar på en av de stora bokningsdrakarna som jag inte tänker nämna vid namn på min sida.

Han tog mig tillbaka till min ungdom. Det var den bekymmersfria tid då man åkte båge och när man inte gjorde det så lyssnade man berusad av Mellanöl på Janis Joplin på full volym skrålande

Freedom is just another word for nothing left to loose.
And nothing aint worth noting but it´s free.
Feeling good was easy lord, when Bobby sang the blues.
And buddy, that was good enough for me.
Good enough for me and Bobby Mcgee.

I det programmet så talade Thomas om att på den tiden så ville artisterna komma ut och träffa folk. De artister som jag har att göra med vill fortfarande det. Jag tror inte att det är tiden som har ändrats utan det är typen av artister som han har att göra med som har ändrats.

Jag vet då vilken typ av artister som jag väljer. Där har ni en av orsakerna till att jag föredrar det lilla arrangemanget före det stora.

Just nu så lyssnar jag på "Dressed In Black. A Tribute to Johnny Cash." En cd med olika artister som gillar att träffa och tala med sina fans.

Söndag den 26 juni 2011.

Nu har vi kommit till höjdpunkten på året. Dagsljusmässigt alltså. Vad skönt det är att inte behöva famla sig fram i mörkret strax efter klockan fyra på eftermiddagen.

Höjdpunkterna på Countryfronten kommer också tätt nu. I går var det Midsommardags Country i Drottningstorp och det var lika gemytligt som vanligt. Detta är verkligen en tillställning för hela familjen och det är så roligt att se de små Cowboysen och Cowgirlsen springa omkring och hitta nya kompisar att leka med. Banden i år var av en bra blandning. Rasmus Eriksson var en riktigt trevlig bekantskap och jag ser fram emot att träffa honom på Ydre igen. Tack för kaffet Maria och Michael. Vi ses på Ydre också.

Det var också kul att en kollega från tidningskörningstiden på Expressen kom fram och snackade lita om ditt och datt. Det är så kul att träffa alla människor som man inte ser dagligdags.

På onsdag så blir det nästa höjdare då James Intveld kommer till Stugan i Stadsparken. Hoppas att jag får körning så att jag kommer hem då.

Lördag den 11 juni 2011.

Så var då Talang 2011 avgjort. Någon blev besviken över att Rasmus Eriksson inte vann men han är ju en vinnare ändå. Hur många hade hört talas om honom före Talang och hur många har hört talas om honom nu så han har absolut inget att gråta över. Det har ju redan gett flera jobb för honom i sommar. Det ska bli kul att se honom i Ydre.

Segraren Simon Westlund när han löste Kuben med förbundna ögon var fantastiskt. Det är en speciell grej och det är ju det som jag tycker att det här programmet går ut på. Just att visa lite ovanliga förmågor.
Han är en värdig vinnare.

I övrigt så har det inte hänt så mycket. Jag håller på att slösa bort mitt liv på att arbeta i stället för att göra något som bara är kul men hade man kul jämt så uppskattar man inte det heller till slut så det är nog som det ska.

Onsdag den 25 maj 2011.

I går ringde han som läser Mina Små Tankar och påminde mig att jag måste skriva lite och uppdatera min sida för att visa att jag har någon aktivitet så att hans intresse inte dör ut.

Vad händer då? Det rullar på med ett antal arrangemang. Blue Valley Boys går som tåget med spelning nästan varje helg. Drottningstorp har börjat formeras, lite sent som vanligt. Ydre är också klart.

För egen del så är veden klar. Gräset är nästan helt klippt för första gången i år. För att klara det så krvdes det trimmer på en del ställen samt att klippa både på längden och tvären. Jag har varit ute på racercykeln en gång och i kajaken tre gånger. Just nu så är det höstväder med blåst och regn så dessa aktiviteter lockar inte så jättemyckett.

Brorsan och hans familj har kommit hem från en USA tripp med bland annat besök i Nashville och Grand Ole Opry där de lyckades att mygla sig in backstage. Nej då. Jag är inte avundsjuk! Eller är jag?

Det är fullt upp med lastbil, numera 25,25 meter långt. Den som uppfannn trailer och link skulle tjäras och rullas i fjädrar. Sedan så skulle han få koppla isär och koppla ett sådant åk oavbrutet tills han stupar.

I dag är det dock ledigt från körning och jag och kissen tycker att det är skönast inomhus.

Jag har roat mig med att blanda ihop en cd med duetter från vinyl. Dom kunde allt göra bra Countrymusik förr.

Egentligen är det fel årstid för detta tema men i Countryn så beskrivs verkligheten utan omskrivningar.
Mera med Commander Cody. Lite sur sång men skit i det för det är så här Country ska låta. Köp hans LP Hot Licks, Cold & Truckers Favorites.

Torsdag den 28 april 2011.

En gång i månaden så ramlar Krutstänket ner i brevlådan. Detta är medlemsbladet för Svenska Country & Westernklubben som drivs av Christina Birgell. Hur länge som klubben har funnits kan jag inte säga men det är ett antal år nu och jag har varit medlem nästan lika länge. Nu så har Christina bestämt sig för att låta klubben somna in. Verksamheten kommer att fortsätta så länge som det finns pengar i kassan.

Jag vill framföra mitt tack till Christina som lagt ner ett oerhört arbete på sin klubb. Det är alltid kul att träffa på henne på festivaler där hon syns väl när hon sitter vid sin speciella husvagn. Det är skojigt med personligheter.

Det var musik i Kulturhuset i Jönköping på Annandag Påsk. Denna gång så var det en kille som heter Otis Gibbs som var där med sin gitarr. I mitt tycke en kanonartist som både kunde sjunga och spela gitarr men även berätta intressanta och roliga saker mellan låtarna. Inte så många kom men det var inte sämre för det. Till hösten så tar vi nya tag igen.

Kompisen Rapp hade noterat att Toby Kieth kommer till Sverige i höst så nu är man ju tvungen att åka till Stockholm den 13 november. Denna gång så blir det sittplats.
Eftersom jag är tämligen dåligt uppdaterad på de stora artisterna så var jag tvungen att gå in på nätet och lyssna lite på honom och det lät ju inte så illa.

Midsommardags Country blir det i Drottningstorp den 25 juni.

Tydligen så dök Tennessee Drifters upp i Talang. Jag tittade ju naturligtvis inte men efter vad jag förstod så gick de vidare. Skam hade det varit annars. Dags för Svenska folket att få upp ögonen för vad vi som gillar Rootmusik lyssnar på.

Nu har jag både invigt racercykeln och kajaken för året och det är bara april ännu. Det känns lovande.

För den som är intresserad av bra instrumental musik så kan jag rekommendera The Ragtime Wranglers. De har just släppt en skiva som heter "15 Smoking Tracks."

Måndag den 11 april 2011.

I torsdags så fick jag ett mycket sorgligt besked. Volvo FH 12 som jag kuskat runt i någonstans runt
35 000 mil har blivit skrynklig i nosen. Orsak. Framhjulsexplosition och sedan igenom ett par mitträcke av stålbalk, över mittremsa och sedan stopp mot lyktstolpe. Som tur var så är chauffören oskadad och ingen kom i vägen. Nu blir det ingen mer resa i pärlan. OBS! Chauffören var inte jag.



Foto. LT Södertälje.

Jag tittade på Talang i fredags men det gav mig inget såvida jag inte missade något de första 15 minuterna som jag inte såg. Däremot så såg jag Thomas "Lillstäppen" i publiken och han hade hittat var kameran var.

Onsdag den 6 april 2011.

I måndags morse så satt jag redo vid datorn klockan 9.00 för att köpa mina biljetter till Brad Paisly. Det blev Göteborg och jag vågade inte chansa på sittplats eftersom jag aldrig varit i Lisebergshallen någon gång och inte vet hur man ser från dessa. Det blev i stället de dyraste ståplatser som jag köpt i hela mitt liv men det får det vara värt och det är en speciell känsla att stå och digga och svänga med i musiken. Det blir alla gånger skitbra.

Angående Lisebergshallen så var det ju arenan för den sista i raden av stora Countrygalor som Mervin Conn arrangerade i Göteborg. Vi hade några år blivit bortskämda med att få dela artister med en stor gala som arrangerades varje Påsk på Wembley Arena i London. De åren matades man med stora namn så att man till slut knappt reagerade. Galorna brukade börja runt 17 och inte sluta förrän efter midnatt. Snacka om att man var slut då. Många gånger så var Sandinavium i stort sett fullsatt och för det mesta så hade jag kanonplats på parkett.

Det är inte bara jag utan det finns andra Elfar också som är skojiga på nätet.

Onsdag den 30 mars 2011.

Återigen en härligt lång promenad på drygt tre timmar. Den obligatoriska fikan var med och den intog jag och kompisen Ståhl som var med i dag med en vidunderlig utsikt över Vättern. Som jag har sagt tidigare att den Svenska våren kan inte slås av något annat.

Om jag ska gå vidare med höjpunkter inom Countrymusiken så kan jag ju nämna den stora konserten med Johnny Cash på Scandinavium i Göteborg 1971. Det var fullsatt i arenan och vi hade väl inte fått de allra bästa platserna. Någonstans långt bak och högt upp men vad gjorde väl det då. Man var 16 år och hade åkt på sin 125 cubikare från internatskolan i Värnamo till Jönköping för att sedan åka med Hans Häggström i hans Saab V4 ner till Göteborg. Där såg man den store Johnny Cash på håll men man hörde ju honom bra. Med sig hade han Carter Family och med i bandet spelade Carl Perkins. Det var tider.

Jag har sett att jag omnämns på OmCountry och det gläder mig att jag räknas som en av de som finns på de/det godas sida. Alla ska veta att det är tufft för de Svenska banden men om inte de själva sätter värde på sitt arbete så gör ingen annan det heller.

Fredag den 25 mars 2011.

Det bästa som man kan göra för att ta vara på våren är att vara ute i Guds fria natur. När tillfälle ges så går jag ut på två till tretimmarsrundor. På ryggen har jag då min lilla ryggsäck med fika. Det är helt underbart att på måfå gå runt och hitta nya vägar. När man sedan hittar någon fin plats så finns det inget som är så skönt som att sitta en stund och njuta. Tänk att en korvmacka och en kopp chokladmjölk kan vara så gott. Då är jag inte ett dugg avundsjuk på kariärmänniskorna som jagar runt i ekorrhjulet. Det här gör jag hellre än en Thailandsresa och tänk att det är både gratis och miljövänligt.

En sak som slår mig på de här rundorna är hur mycket skräp som folk slänger. Vad är det som felas i huvudet på dom som bara vevar ner sidorutan och hivar ut sitt skräp? Om man sitter i bilen så är det väl inga problem att låta det ligga kvar tills man kommer hem och lägga det i soptunnan om man nu inte orkar källsortera det.

Så ska jag göra ett hopp cirka 40 år i tiden. Då hamnar jag på min andra stora Countrykonsert här i livet. Året var 1970 och platsen Göteborgs Konserthus. Kanonplatser på kanske femte raden. Det var inga dåliga artister. Waylon Jennings, Willie Nelson, Jessi Colter och Nat Stuckey. Nat som bland annat skrev hitten "Pop a Top". Detta är en senare version med honom. Inte originalet men lyssna på rösten inte det konstiga kompet.

Stämningen var magisk och de som sedan skulle bli "Outlaws" som inte gick i de stora bolagens ledband längre såg ut som välkammade skolpojkar ingick i RCA stallet. Det var tider det.

Den 16 augusti 2009 så skrev jag efter att ha varit på Alan Jackson i Eskilstuna att något som jag såg fram mot skulle vara om Brad Paisly kom till Sverige. Tänk, i augusti så gör han det. Frågan är bara om man ska åka till Stockholm eller Göteborg och lyssna på honom.

Nu ska jag lista några riktigt bra cd som jag har har. Detta är inte någon top 10 lista utan helt enkelt några stycken som jag tycker är värda att ha i sin samling.

Dick Curless. "Traveling Through."
Dough Sahm. "The Return of Wayne Douglas."
Charlie Robison. "Life of The Party."
BR5-49. "BR5-49."
The Woodys. "Telluride to Tennessee."
Marty Brown. "Cryin´, Lovin´, Leavin´."
Danni Leifh. "29 Nights."
Dale Watson. "Cheatin´ Heart Attack."
Heather Myles. Highways & Honky Tonks."
Mark Chesnutt. "Too Cold At Home."

Ni som blir lite nyfikna. Ta denna lista och åk på någon skivmässa t ex lördagen 16 april kl 11 - 15, Kolonigatan 7, Göteborg. Det är Svenska Countrymusikföreningen som anordnar den.

Måndagen den 14 mars 2011.

Så var då äntligen den Svenska uttagningen till Eurovision Song Contest avklarad. Denna gång har vi fått hjälp av intarnationella jurys så i stort sett är det bara att åka till Tyskland och hämta priset.

För The Moniker så är manegen krattad och Daniel och hans band kan se fram mot en fullspäckad sommar. Jag kan nog säga att The Playtones inte blir arbetslösa heller.

Skidskytte VM är slut och Helena Ekholm fick åka hem med ett välförtjänt Brons och ett Guld.

Nu ligger HV riktigt pyrt till. För en del katastrof. För mig en marginell händelse.

Nu måste jag ta tag i min bokföring. Momsen ska vara inne i dag.

Tisdag den 8 mars 2011.

Förra veckan präglades av skidåkning för mig. Inte live utan på TV. Skid VM i längd och backe i Oslo och Skidskytte VM i Ryssland. Man får väl säga att det har gått ganska hyfsat för di Svenske men Norrmännen är ju inte mycket att göra åt just nu.

På söndagen så toppades det hela med årets fest, Vasaloppet. Det var riktigt spännande och segraren Jörgen Brink gjorde en riktig prestation som efter ett stavbrott och ca en minut efter gick ifatt och vann. Otroligt!

Nästa år så hoppas jag att stå på startlinjen igen.

En av mina favoriter The Moniker gick till final i Globen på Schlagerjippot. Otur bara att han ställdes mot min andra favorit, Pernilla Andersson, i Semin.

I övrigt så ser jag bara fram mot mera vår nu.

Torsdag den 3 mars 2011.

För att ta till ett slitet uttryck så verkar vi ha drabbats av ketchupeffekten. Det vill säga först ingenting och sedan ingenting och sedan allt. Alan, Dolly och nu Brad. Som Christer Sjöblad skrev på Smålands Countryklubbs Facebook. Nu måste man börja prioritera och stryka något. För min del så är det lätt. Alan har jag sett, det räcker. Dolly har jag sett, det räcker. Alltså är det Brad kvar. Nu gäller det bara att få tag på biljetter.

Ni som brukar läsa mitt svammel vet ju att detta ju egentligen är alldeles för stort för mig men en sådan superartist vill man ju inte missa. Bäst är ändå en intim lokal med närhet till artisten och ett par hundra i publiken. Då får man den rätta känslan. För känsla är det som den här musiken går ut på och den försvinner många gånger på de stora arrangemangen. Då kan jag gärna betala 800 för biljetten.

Få se nu vad Om Country skriver om i dag. Jo, där finns en notering om att Cosmos Cowboys spelar på Bowlers på På Stigs Center i Göteborg på lördag.

Fredag den 25 februari 2011.

Nu tänker jag faktiskt vara lite skrytsam. Jag har nämligen varit del i något riktigt bra. Måndagen den 21 februari så gästade Eilen Jewell Jönköping. I detta arrangemang så fungerade jag som en del. Förutom jag så var Rootsy, som anordnade turnéen och Kulturhuset, som tillhandahöll lokaler medverkande.

Eilen och hennes band visade sig att vara precis så bra som jag förväntade mig och jag hoppas att de som var där håller med mig. Flera röster på Facebook har varit positiva och Johan Forsman som skriver på JP gav spelningen fyra strickor av fem. (Stickor pga av vi är i tändsticksstaden.)

Det var trevligt att se nya ansikten i publiken och det hoppas jag bådar gott för framtiden. Är ni flera som vill få information direkt av mig när det är något nytt på gång så skicka bara ett meddelande till mig så lägger jag med er i min maillista.

Schlagercirkusen fortsätter och förra lördagen så gick The Playtones direkt till Globen. Det går bra för Boppin´ Steve som nu har tagit hem både Dansbandskampen och går till final i Schlageruttagningen. Tänk att Svenska folket tycker så bra om Rockabilly med Countryfeeling eller om det är Country med Rockabillyfeeling ?

Nu måste väl alla Countryarrangemang bli fullsatta framöver. Eller?

Självklart så lyssnar jag på Eilen nu.

Onsdag den 16 februari 2011.

Etapp två av Schlagerjippot har gått av stapeln. De två självklara finalisterna gick till Globen, det vill säga Sanna Nielsen och Brolle. Om det är Svensk schlager som vi är ute efter så behöver det inte vara flera deltävlingar. Det finns inget annat alternativ än Sanna men nu är det så att vi här i Sverige tror att vi utgör en större del av världen än vi gör så troligtvis blir det något som vi tror går hem internationellt. Efter den stora finalen så kommer vi åter försöka hitta anledning till varför alla andra var så dumma och inte röstade på vårt bidrag.

En av de självklara till att gå till andra chansen var The Moniker eller Daniel Carlsson som han ju heter. Det är inte bara en kul och medryckande låt. Han kommer ju från Norrahammar.

Det har startat en ny Blogg. Om Country. Kolla in den. Där behandlas varierande och lyssningsvärd musik. Samt en del andra förkommande egenheter som finns hos oss som hänger oss åt detta..

Två nya cd som jag har lyssnat på är Lotta Källström och Reverend Bob & Just in Time. Kolla gärna in dem, det handlar om Svensk Country som står sig väl.

Måndag den 7 februari 2011.

Så har då jippot dragit igån. Då menar jag ju naturligtvis schlagercirkusen. Det arrangemang som en gång i tiden startade som en tävling för låtar i Schlagerstil. Det har ju till och med hänt att (tror jag) att samma artist framfört alla låtarna samt att den som sjöng det vinnande bidraget i Sverige inte var med i Stora Finalen. Då talar jag om Siv Malmqvist och Lill Babs som bytte.

Nu har dett arrangemang utvecklats i Sverige till ett koncept som ska locka så många tittare som möjligt vilket ju är på gott och ont om man ser till bidragen. Nu handlar det ju inte bara om schlager längre.

I det stora sammanghanget så har det ju kommit till så många olika länder med olika musiktradition så det finns ingen låt som kan representera Schlager i hela Europa längre.

Åter till lördagen så slog min intiution fel. Jag sa att Danny skulle gå direkt och det gjorde han men jag var inte beredd på att Pernilla Andersson skulle hänga på gärsgården. Le Kid trodde jag skulle gå vidare men nej.

Le Kid tror jag skulle kunna varit ett fräsht inslag. Penilla vet jag inte skull gå till Tyskland men hon är så bra. Hon har ett bra band, bra låt och en vacker Hagströmgitarr.

Fram till nästa gång så lyssnar jag till The Western Toneflyers.

Fredag den 4 februari 2011.

Jag sitter och bläddrar igenom min e mail för att kolla upp hur många som jag missat att besvara. Det händer allt då och då att jag gör det. Därför så har jag väl ingen anledning att fundera över varför så många av de e mail som jag skickar själv förblir obesvarade. En del handlar ju om ren information till större grupper som jag inte förväntar mig något svar på men en del vore kul att veta om de över huvud taget har lästs eller om de gått direkt i papperskorgen.

Orsaken tror jag är bland annat att i och med all information som vi får öst över oss så orkar vi helt enkelt inte ta till oss allt. Jag behöver ju som sagt var inte gå längre än till mig själv. Därmed så lämnar jag detta spörsmål utan att fördjupa mig mer i det. Egentligen så vill jag inte ha något speciellt sagt med detta. jag är bara lite nyfiken.

Seagull Produktion som gjort filmen om "Generalen i Killhult" har även gjort nedslag i andra miljöer.

Fredagen den 21 januari 2011.

Dags för en liten stunds terapi. Jag tror mest att man får se det som just terapi för jag vet ju aldrig om det är någon mera än jag som läser det här. Kanske fem. Kanske tio. Vad vet jag.

Inte för att jag har så mycket att skriva om. Det börjar att komma ut mer om vårens och sommarens arrangemang och jag kommer att lägga ut sådant som jag eller "mina" artister är inblandade i. Förutom det så kan något mera dyka upp men då är det något som jag själv känner extra för. Sådan är jag.

På tal om våren så kan man känna åt vilket håll som det går. Dagarna blir längre, solen lyser upp och fåglarna börjar så smått att sjunga. Det är skönt för en stackare som jag som varje november undrar om jag kommer att klara en vinter till. Detta trots att jag älskar att åka skidor men då är det ju ljust och man får en sådan dos med ljus så att man blir hög.

För att forsätta med ointressant svammel så väntar i kväll TVn med på spåret och sedan Skavlan. Skavlan är ett program som emellanåt ger oss Svenskar möjlighet att få en liten inblick i det fantastiska utbud av artister som Norge har. Dessutom så finns det emellanåt intressanta intervjuobjekt också.

Snart så är det dags för mig att göra ett nytt försök med ett arrangemang igen. Den 21 februari dags för Eileen Jewel i Kulturhuset, Jönköping. Ett arrangemang är bestämt. Hur det blir i framtiden styrs helt och hållet av detta.

Lördag den 1 januari 2011.

Så har då 2010 gått och ett helt nytt 2011 står framför oss. Nya spännande projekt väntar på att genomföras. Ett som jag nämnt i ett e mailutskick är Eilen Jewell i Jönköpings Kulturhus den 21 februari. Detta är ett samarbete mellan mig, Rootsy och Kulturhuset och jag hoppas att ni delar uppfattningen att med oss tre tillsammans så borgar det för kvalitet.

Mina käpphästar Idol och Dansbandskampen är avslutade och Idol togs hem av en av de aspiranter som jag tippade, nämligen Jay Smith. Dansbandskampen tycker jag var en si så där spännande tillställning i år men det var ett riktigt Dansband som vann. Elisas får garanterat fullt upp kommande säsong. Så och Willes. Jag ska inte skriva något om de andra eftersom jag ju har bestämt mig för att vara vara snäll.

Så här till Nyår så kan jag med sorg återigen konstatera att ännu en kämpe bestämt sig för att trappa ner sitt engagemang för Countrymusiken. Det handlar om Per Gyllingberg och hans site Countrykanalen. Som jag förstår det så är det flera samverkande orsaker som fått honom att ta beslutet. Dels behöver man ha respons från dem som man riktar sig till. Dels så är det ett jättejobb att driva detta och till sist så säger han att han känner sig vilse i vad som numera anses vara Country jämfört med vad han definierar som Country. Tack Per för jobbet som du lagt ner och vår gemenskap kommer att bestå. Våra små pratstunder betyder oerhört mycket för mig.

Till sist så önskar jag en God Start på det Nya Året.

Ettt lyssningstips. Stone River Boys.

Torsdag den 4 november 2010.

Som säkert de flesta förstår så cirkulerar en stor del av min fritid omkring musik. Detta är för mig som lite utjatat, det har sagts av många förut, ger kraft när det är tungt och förstärker glädje när allt är toppen.

Ett av de program som jag försöker att titta på är Elvis Costello med gäster i SVT. Det är helt otroligt att på ett avspänt sätt få se Costello sitta och prata med sina gäster och emellan snacket bjudas på otrolig musik.
Jag ser detta program nästan som en del i min musikaliska kunskapsutveckling. Jag lär mig något nytt varje gång.
Det är ju inte bara de stora soloartisterna, förvisso så har både Springsteen och Bono varit med, utan även medlemmar i klassiska band som jag inte uppfattat som frontfigurerna. Rätta mig om jag har fel. Det kan ju vara så att jag är så fullständigt okunnig.
De två senaste programmen har haft Bill Clinton och Tony Bennet som gäster. Detta är repriser från 2008. Detta var två högintressanta program. Tony Bennet har varit helt likgikltig för mig men att få se denne man, 80+ avspänt prata om musikhistoria och dessutom göra några kanonbra låtar var fantastiskt. Ett av dessa framträdande med Costellos fru Diana Krall.
Bill Clinton som sitter och småpratar om sin ungdomstid och hur jazz och musikintresset växte fram var också högintressant.

Då och då så tar jag mig en djupdykning i mina gamla VHS filmer. Nu har jag tittat på Cosmos Cowboys igen eftersom Kai och Lotta brukar förse mig med dokumentation från deras spelningar. Det är jättekul att se. Det jag har tittat på nu är Cosmos på Lida Countryfestival och på Lane Loge då de gjorde ett framträdande med Dottie som var riktigt trevliga.

Originalartisten till låten med Heybale var ju naturligtvis Wynn Stewart.

Lördag den 23 oktober 2010.

Svaret på förra veckans tankenöt om trummisen i Sweetshots är Ulf Svedberg som också är trummis i Cina Samuelsons "Springhill Boys."

I kväll är det dags igen och jag tycker ju att Sweetshots är det bästa bandet så jag kommer att lägga min röst på dem.

Idol rullar på och i princip så är det hårt för varje tävlande som åker ut nu. Nivån är hög.

Det har ju gått en serie på TV om Glada Hudikteatern och där har vi verkligen de naturliga människorna som visar känslor. Jag tycker att Toralf har helt fantastiska resonemang om hur man ska vara mot varandra. T ex varför ska man lägga ner tid på att vara dumma när man kan vara snälla i stället.

Här är några klipp på fantastiska musiker. Elana James.

Heybale. Kolla in Redd Volkaert hur han leker fram tonerna på gitarren. Denna låt gjordes i original av (tror jag) en av de bästa. Svar om vem nästa gång.

Fredag den 15 oktober 2010.

Jag ska börja med några fula ord. Ett citat från när JAS Gripen kraschade i Linköping.

Jävlar, Jävlar, Jävlar!

Det är så mycket nu så att man inte hänger med. På Skavlan i kväll så var Robert Plant med. Jag har fullständigt missat att han var i Stockholm i går med sitt nya band "Band of Joy". Jag var inte heller på konserten med Allison Krauss. Nu är det för sent så det är bara att bryta ihop och komma igen.

Idol rullar på och det står väl redan klart att det skulle vara tre finalplatser. Det blir det ju i och för sig i semifinalen. Där kommer Jay, Linnea och Geir att kämpa.

I morgon så börjar Dansbandskampen på riktigt. Rösta på Sweetshots! Inte bara för att de är bra utan de har en bra trummis också. Försök att se vem det är. Rätt svar kommer nästa gång för dem som inte listat ut det.

Det är så himmla kul när musikälskare tipsar om bra musik. En av dem är Håkan Kjellin som jag får länkar från alltemellanåt. Här är ett och för mig så är det så otroligt roligt när det är artister som inte gjort sig kända för Country gör så otroligt bra versioner. Lyssna och njut.

Till sist något som jag skulle börjat med. Ännu en kämpe är på väg att ge upp. Per med Countrykanalen. Jag frågar mig. Vad är det för fel på oss? Svaret har jag nog snuddat vid några gånger tidigare så vill ni veta det så rulla neråt och läs tidigare Små Tankar.

Jag kommer strax åter men tills dess lyssna på en av de bästa någonsin.

Detta är också en klassiker. Tänk att Håkan Lindgren hade henne till en av sin festivaler i Herrjunga. Det är någotr som man lever på resten av livet.

Denna låt med Freddie Hart har Jack Barlow gjort en fantastisk version av.

Måndag den 16 augusti 2010.

Så har då festivalsommaren nått sitt slut. Detta med ett besök uppe i Vemdalen. Det är ju en bit att åka upp dit och som om inte det räckte så tog jag omvägen över Gardemoen på både upp och nerresan för att bättra på lite.

Anledningen var att jag skulle sköta transporten för Wendel Adkins och Arly Karlsen med The Back Beat Band. Back Beat Band är för övrigt ett kanonband.

Med facit i hand så vill jag inte göra en sådan här resa varje helg men det som inte dödar, det härdar. Allt gick bra och mina passagerare har fått sig en riktig genomkörare också trots att de bara var med halva vägen. På hemresan på nattkröken så hade jag hjälp av rå Blues på full volym med Kellie Rucker och Rita Engedalen.

Festivalen var som vanligt jättetrevlig och Johnny med medarbetare gör ett fantastiskt jobb. Resan upp gick i skyfallens tecken men väl uppe så visade det sig att festivalen hade tumme med vädergudarna.

Nästa år så hoppas jag att vara på plats där igen.

Året är däremot inte slut ännu så förhoppningsvis så förväntar jag mig några musikupplevelser till.

Kanske detta?

Lördag den 7 augusti 2010.

Som jag någon gång tidigare har påpekat så är detta en del av min hemsida där jag tar upp mina helt privata tankar. Här skriver jag efter att ha censurerat bort de värsta åsikterna. Då förstår ni också att jag är helt partisk när jag skriver om band och arrrangemang. Den friheten tar jag mig.

Den 31 juli så var jag på något som kallades för Relationfestival på Öland. Jag hade varit med och bollat lite artister med Anne - Sofie som stod som arrangör.

Anne - Sofie är ännu en i raden av dessa tokiga människor som gör det hon brinner för och tror på.

Arrangemanget var jättetrevlig och med en blandning av föredrag, teater och musik så fanns det något för de flesta. Namnet gör kankse att någon drar sig för att gå dit men det det hela handlade om relationer i allmänhet och inget terapitjat.

Jag ska inte plocka ut något speciellt ur programmet men kan ändå inte låta bli att nämna Björn Ranelid som kastade ur sig Aforismer och Metaforer i en aldrig sinade ström. Jag kan inte komma ihåg speciellt mycket så här efteråt vad som han sa, för det var så mycket men i stunden så njöt jag av fulla drag. Det tror jag är viktigt. Lev nu och ta vara på stunden.

Som en sista reflektion över detta arrangemang så vill jag bara säga att man kan inte räkna med att en smal festival ska bli fullsatt första året. Däremot så blir jag för att uttrycka mig i klartext helförbannad över dessa snyltare som kan med att stå i flera timmar utanför avspärrningen och ta del av arrangemanget utan att stödja det med en entré. Om man inte anser det värt att betala för så kan det väl inte vara värt att lägga sin viktiga tid på och stå och åka med gratis.

Om ni känner på er att ni gjort så här själva någon gång så. Skäms, skäms, skäms. Gör aldrig om det utan stöd arrangemanget genom att betala och gå in. Annars, gå hem.

Anne - Sofie har lovar att köra nästa år igen.

I kväll går jag och Birgitta på Rappens 40 årskalas. Det ska bli riktigt kul.

Ett haleluja moment. Och ännu ett.

Jag lyssnar även på en LP med The Starliters. Den är från 1999 och utgiven på Tail Records.

Häng med på detta.

Söndag den 11 juli 2010.

Så var då de två arrangemang som jag är mest engagerad i över. Det handlar om Midsommardags Country och Ydre. Båda dessa arrangemang tycker jag flöt jättebra och publikmässigt så blev de mycket bra.

Jag ska inte skriva något om dessa. Det kommer kanske en del andra att göra i stället.

Mellan dem så hann jag med en vecka på Öland och då passade jag på att gå på ett arrangemang med en av mina stora favoriter från förr. Det handlar om Ola Magnell. Denne man som skriver så underbara tänkvärda texter.

En veckas semester kvar. Skönt.

På gång är nu Relationsfestivalen på Öland den 31 juli.

Jag måste bara ha med den här låten som polaren Mats Rudersfors har skickat.

Söndag den 20 juni 2010.

De senaste veckorna så har jag hunnit med flera musiktillställningar.

Den 11 så var jag på WestGöte och lyssnade på Clipjoint Cutups. Vilken härlig spelning. Så enkelt, så bra och så äkta.

Nästa gång det var dags var i går. Jag fick se i tidningen att det var en spelning med i nytt band på Fokets Bio i Kulturhuset, Jönköping. Det kan man ju inte missa. Av någon anledning så kom jag dit när spelningen redan börjat men jag hörde musik från salen. Därför tänkte jag att jag smyger väl in och öppnade dörren. Salongen var fullsatt men jag gled in och skönk ned i en stol. Bandet som heter "Dammit! They took his job" bjöd på ca en timmas härlig underhållning. Vilken spelglädje och entusiasm!
De är nu klara för Drottningsrtorp på Midsommardagen.

Efter detta så gled jag ner till Smedjegatan och den lilla Restaurangen Lingon. Där skulle det vara Jamkväll hade jag sett i bladet. Efter lite tvekande så äntades scenen av ett par killar som gjorde några låtar. Ett par till anslöt. Därefter så bytte musikerna av varandra och stämningen steg mer och mer. Det mesta var Rock och Blues och en del av musikerna gav nästan en känsla av att vara professionella.
Fram mot klockan 23 så beslutade jag mig motvilligt för att gå hem då det ju också kommer en morgondag. När jag var på väg ut så möttes jag av flera personer med instrument som anlände så jag misstänker att de höll på en bra stund.
En sak som slog mig var att nästan alla verkade känna varandra men jag kände ta mig tusan inte igen en enda person. Vad säger det om min förekomst i utesvängen i Jönköping eller som en gammal klasskamrat sa till mig en gång när jag var ute på lokal.
"Ingemar Elf. Det är inte varje år som man ser dig."

En liten reflektion till sist om den fullsatta spelningen med "Dammit! They took his job." Publiken bestod säkert till 90 % av ungdomar.
Detta fick mig att tänka på mina egna tillställningar i Stugan. Varför har jag inte lyckats att attrahera en sådan här publik att komma? Musiken som jag haft där har varit snarlik denna. Den har framförts av många unga band och det har dessutom i vissa fall varit bland Sveriges bästa band.
Det som jag kommer fram till är att jag har vänt mig till helt fel målgrupp. I stället för att vända mig till den gruppen som jag känner igen vilken till större delen består av medelålders människor som lyssnar till Country men inte vågar sig på något som de inte känner till så skulle jag försökt få dit ungdomar.

Hur gör man då? Svaret är att det vet jag inte. Vilka undomar lockas av en gubbe på över 50 år som erbjuder Countrymusik? Svaret är nog, ingen. Sedan har jag en liten fundering till varför inte budskapet nått ut men den behåller jag för mig själv.

Dessutom så får vi som lyssnar på Country och undrar varför så få ungdomar ansluter sig till skylla oss själva.
Vi har ju glömt hur det är att vara unga. Vi har glömt att tiden inte stannade 1965. Tiderna förändras och musiken utvecklas vilket den alltid har gjort. Det som ungdomarna får höra som Country i dag stämmer inte i mallen för 1965 så när någon börjar spela Country eller säger att de lyssnar på Country så säger vissa surt att de har helt fel. Det är inte Country.
Vem vill höra det? Dom gamla stofilerna får allt vara.

Nej vi får nog sitta där och gnälla och lyssna på den "äkta" Country med artister som har gått bort eller snart kommer att göra det.

Låter jag pessimistisk?
Det är jag inte. Jag har inte gett upp. Nu vet jag vart jag ska vända mig. Till de unga. Bara jag kan komma på hur men det ger sig. Dessutom så är mina gamla gäster fortfarande välkomna och tillsammans så kan det bli för jäkla bra.

Nu vet jag dessutom ett band som jag vill ha med.

Inför Drottningstorp så kan jag också säga att jag har fått anledning att ge mig in i LP hyllan igen. En kamrat på Facebook drog upp Jailbird Singers så nu finns de på cd och risken finns att "Där Björkarna Susa" kommer att höras i någon paus.

Onsdag den 9 juni 2010.

De senaste veckorna har varit fullspäckade både med jobb som gör att jag är borta flera dagar i stöten och de dagar som jag jobbar lokalt så blir det sent.

Dessutom så har jag varit på ett par trevliga musikarrangemang. Dessa båda har inte så mycket med Country att göra så jag hoppas att jag får förlåtelse när jag står inför porten till Hillbilly Heaven när det är dags.

Båda arrangemangen är något av spontaninfall och det är då man får de bästa upplevelserna. Det finns väl inget som är så kul som att gå på något som man inte vet något om och sedan så är det toppen. Testa det någon gång.

Det första var Dusty Road Bluesfestival i Tidaholm. Det hamnade jag på för att jag var på Myspace och kollade på bandet Trickbag. Det var två jättetrevliga kvällar. Den första lite kall men dag två så tog jag på mig en tröja så då var det mera behagligt temperaturmässigt. Egentligen så var allt jättebra på denna festival där bl a legenden Sven Setterberg deltog. Om jag ska plocka ut ytterligare två favoriter så var det Rita Engedalen från Norge och Kellie Rucker från USA.
Jag vill ge en stor eloge till arrangörerna och jag återkommer gärna nästa år. Dessutom en eloge till ett jättebra ljud som Allmusikverkstan från Skövde stod för.
En av dessa dagar så passade jag även på att svänga in till vännen Per Gyllingberg på en kopp kaffe. Han brukar få agera bollplank då och då när jag vill ventilera åsikter.

Arrangemang två dök upp när jag av en slump bläddrade igenom en kvällstidning. Där var det ett reportage om att Chris Isaak skulle komma till Göteborg. Honom vet jag egentligen inget om förutom att jag hört honom då och då på radio och jag tycker om hans röst och ibland lite suggestiva låtar. Dessutom så gillade jag hans skjorta.

Vi startade på fredagen och åkte till Trollhättan för att vara med på min brors son "lille" Adams student. Där hade vi en gemyrtlig kväll. På lördagen så blev det lite sta´n och fika i Trollhättan och sedan gick färden mot Göteborg. Där åt vi en jättegod födelsedagsmåltid och snart var det dags att dra sig mot Trägår´n.
Prick klockan åtta startade Chris iklädd en stilig Rhinestone Suit. Det blev två makalösa timmar med en artist och ett band som vet hur man ska underhålla en publik. Vilken musik och vilket mellansnack. Alla på scen såg ut att ha skitkul. Dessutom så mitt i så tog han en trådlös mick och gav sig ut på en promenad bland publiken. Jag köpte en skiva med honom som jag bara vill spela igen och igen. När konserten var slut och vi kom ut så vem står utanför bussen och pratar med alla som vill växla ett par ord. Jo, Chris Isaak. Inget trams med en massa vakter som håller folk undan. Detta är precis så en jordnära artist ska vara. Han är helt klart en av mina favoriter f o m nu.

Jag fick även mera musik på min födelsedag. Bryan Ferry med Dylanlåtar. Ola Magnells nya och en dvd med John Fogerty.

Nu ser jag fram mot Country i Drottningstorp på Midsommardagen.

Lördag den 15 maj 2010.

Jag har tänkt mig att försöka att bli en bättre människa. Vad menar jag då med detta? Jo, om jag tittar mig runt omkring så finns det så mycket positivt att glädja sig åt. Varför ska man då bry sig om sådant som är negativt? Ni som känner mig riktigt väl vet att jag står inför en riktigt stor utmaning för i grund och botten är jag ju en riktig dysterkvist.

Nu ska jag starta. En del krönikörer ägnar sig åt att klanka på musik som de inte gillar. Varför? Ägna er bara åt musik som ni tycker om så kan ni skriva positivt hela tiden. Det som ni inte gillar lägger ni bara undan och glömmer.

Två saker som jag gillat på senaste tiden är en spelning på Ztyle i Jönköping med en grupp som kallar sig "Brothers In Arms". Det är Patrik Svanängen som spelar låtar av Dire Straits / Mark Knopfler. Om man ska ge sig på något sådant så måste man vara en duktig gitarist och det är Patrik verkligen.

Nästa spelning är "The Go Getters" som var på WestGöte i Habo den 8. Det här är ett riktigt liveband och eftersom de spelar en varierande musik så är det på topp hela tiden.

En sak som är kul också när man är ute är att det alltid finns trevliga människor som man träffar. T ex Magnus som tycker att jag ska skriva oftare. Cathrin och Peter och deras kompisar som jag dessutom fick åka med hem från WestGöte så slapp jag åka hem efter första set med den skjuts som jag hade beställt.

Jag har just avslutat att titta på de två omgångarna av "Chrocodile Shoes". Detta är en av två serier som jag tycker är riktigt bra. Den andra är ""Band of Brothers" och båda har jag fått av dottern i present.

Nästa gång så tänker jag skriva om ytterligare trevliga saker som jag varit med om.

Jag lyssnar även på NBRN.FM på nätet.

Söndag den 25 april 2010.

Jag tänkte att fortsätta lite på historien om min musikaliska resa. Senast så hade jag upptäckt Jerry Lee och Roger Miller. Jag brukade ägna mycket tid att gå på Domus musikavdelning och bläddra bland skivorna och plötsligt så fick jag se en som såg kul ut. Det var en som såg ut som ett spelkort på framsidan "Kings of Blugrass Music" med Lester Flatt & Earl Scruggs. På spelkortet var Kungens huvud utbytt mot deras.

Det var väl inte helt vanligt att en 14 åring gillade sådan här musik.

Lester Faltt & Earl Scruggs blev ju sedan mycket uppmärksammade när de gjorde ledmotivet till den stora filmen om "Bonnie & Clyde", "Foggy Mountain Breakdown."

Det var inte alltid skoj att lyssna på uddamusik. Jag och några kamrater var i övrigt lite udda också och vi valde bort träslöjd mot musik i högstadiet. Där blev vi uppmanade att ta med skivor med den musik som vi lyssnade på och jag tog med en LP med Jerry Lee samt LP´n "The Story of Bonnie & Clyde" med Flatt & Scruggs. Senare kan jag nästan bli förbannad över hur musikläraren hånade mig för denna simpla musiksmak. Det var ju klassiskt som gällde och det fattade ju en del av de andra välartade eleverna som ju även tog privatlektioner i piano. Att sedan både Jerry Lee och Flatt & Scruggs kunde slå de flesta på fingrarna som musiker det verkade han inte vara kompetent att förstå.

I efterhand så kan jag bara konstatera att det är sant som en kompis brukar säga att "det som inte dödar, det härdar."

Genom åren så har jag lärt mig att stå för det som jag tycker även om det till och med är till min egen nackdel.

Lördag den 27 mars 2010.

Äntligen är jag klar med en sak som jag lovade Leif Porres på Countrykvällen i Gränna den 5 december. Detta var att plocka fram en cd med Leroy Pullins. Det gav mig anledning att åka hem till min lilla skivsamling och plocka fram de två LP som Leroy gjorde i mitten på 1960 talet. Det är väl många som känner till den galna låten "I´m a Nut" och eftersom även Roger Miller spelade in den så tror många att det var han som skrev den men det var alltså nämnde Loroy.

Född i Berea, Kentucky 1940 och slog drygt 20 år gammal igenom stort med just "I´m a Nut". Gjorde två Lp men när hans popularitet började dala så återvände han hem till Kentucky och blev brandman. Han dog 1984 i en hjärtattack.

Jag kan bara konstatera nu när jag lyssnat igenom dessa två skivor att han var otroligt bra och han varvade sina roliga låtar med mera allvarliga.

Skulle det vara någon som är intresserad av att få en cd med dessa två LP så delar jag gärna med mig. Bara skicka ett e mail med adress så skickar jag.

En anledning till att ge mig in i LP hyllan var när jag härom dagen fick en cd med Kenny Seratt. Född 1934 i Manila, Arkansas. Han gav ut några LP på 1970 talet men troligtvis så lät han för mycket som Merle Haggard så han slog väl inte så jättestort. Jag är lycklig ägare till tre LP med honom och snart så snurrar spelaren igen.

Eftersom jag aldrig har slutat att spela mina vinylskivor så är det ju inget större besvär att ta fram en och lägga på tallriken. På Påskafton så kanske det blir några plattor till. Då är det dags för Sunjays Skivmässa i Huskvarna Folkets Park.

Vi ses kanske där.

Tisdag den 9 mars 2010.

Internet är inte bra. Speciellt inte You Tube. Jag vet inte hur många timmar som jag lagt på detta medium samtidigt som jag har haft fullt upp med annat som borde göras. Ni förstår säkert att jag till hälften skämtar. Vilka höjdpunkter som jag haft här. Det är helt otroligt att man får tillgång till så många klassiker bara genom att göra några knapptryck.

Samtidigt så upptäcker jag hur lite man vet trots att jag ägnat över 40 år av mitt liv till att lyssna på Countrymusik. Speciellt så är jag väldigt dålig på vad som hänt på de senast 10-15 åren. En hel del har jag förkastat för att det i USA varit så otroligt ekonomiskt marknadsfört. Jag har hållit mig till de som kämpat för sin överlevnad en bit längre ner från den ekonomiska eliten och där finns så otroligt mycket bra men det ena uteluter kanske inte det andra.

Nedan ett par klipp på samma låt med två stora stjärnor som jag inte har en enda cd med.

Klipp 1. Klipp 2.

Det är roligt när man får tips från musikälskare. Här är ett. Från Mattias.

Vad det lider så ska jag fortsätta med mina tillbakablickar på min musikvandring.