Mina personliga funderingar om Musik och sakernas tillstånd.

Små Tankar från tidigare år finns kvar Här.

Lördag den 5 mars 2022.

Som ni ser så är det sällan som jag är inne här och skriver nu för tiden. Om jag ska vara exakt så är det ett helt år sedan. Trots att man är Senior nu så är det svårt att hinna med.

En av anledningarna är att jag varje vecka skriver ett litet Nyhetsmail som behandlar lite av varje. Naturligtvis mycket musik men en hel del annat gagg också som man kan förvänta sig av en sådan som jag.

Är det så att någon är intresserad av att få komma med på listan av mottagare till detta mästerverk så är det bara att skicka ett mail till mig via Kontakt.

Nu tar jag mig en vecka ledigt för att ägna mig åt skidåkning i Lindvallen. Jag håller tummarna för fina spår och fint väder.

Fredag den 19 mars 2021.

Jag har väl mämnt tidigare att de artister och skivor som jag tar upp här är mina egna favoriter. Det kan innebära att några av de som räknas som de största artisterna inom Countrymusiken saknas. Så kan det bli.

En av mina favoriter och som jag anser vara riktigt cult är Red Simpson. Född i 1934 i Higley, Arizona. Uppväxt Bakersfield, CA. En stad som väl de flesta förknippar med Buck Owens. Red Simpson dog 2016 i Bakersfield. Red Simpson tillhörde den genre av Country som kallas för "Bakerfieldssoundet." Han var också känd för många bra "Truck Songs."

Red Simpson var inte så högproducerande som många samtida artister med honom. Jag har fått det till att han gav ut 11 fullängdsalbum. Själv har jag fem av dom.

Här är två av dem som jag gillar riktigt skarpt.

"The Man Behind The Badge" från 1966.

"Truck Drivin´Man" från 1967.

Red gjorde även en duett som heter "Semi Crazy" med Junior Brown.

Här är också ett kort besök hos Red i Bakesfield.

Torsdag den 11 februari 2021.

I min redovisning av favorit skivor och artister har jag nu kommit till den som är störst för mig. Det handlar inte om Hank Williams som de flesta nämner men en som hade vissa likheter med Hank. Till skillnad mot Hank så skrev han inte så många klassiska låtar men jag tycker att han var överlägsen i röst och känsla. Jag vill påstå att han använde sin röst som ett instrument. Den jag talar om är Lefty Frizzell.

Lefty föddes 1928 och var verksam från 1942 till sin död 1975. Han blev 48 år. Dödsorsak var en massiv stroke som han troligtvis fick efter åratal av hårt alkoholmissbruk.

Lefty hade sex Number One Hits mellan 1950 och 1964. Störst tror jag att "Saginaw Michigan" var. Det är en låt som de flesta Countryentusiaster känner igen men Lefty själv blev så trött på den att ibland vägrade han framföra den och sa att "den låten känner jag inte till."

Några andra kända låtar med Lefty, "If You´ve Got the Money (I´ve Got the Time.)", "Always Late (Wiht Your Kisses." och "The Long Black Veil." Den sista blev dock inte någon Number One. I det här Youtube klippet finns en Answer Song med en av kompositörerna, Marijohn Wilkin.

Jag har haft Lefty Frizell som en favorit ända sedan jag hörde honom första gången för länge sedan och en av mina favoritlåt bland många med honom är, "Cigarettes and Coffee Blues".

Lefty skrev en del låtar. Några själv och några med andra. Bland annat "That´s the Way Love Goes" med Sanger D "Whitey" Shafer.

Han skrev även "Bandy the Rodeo Clown" för Moe Bandy.

Förutom Lefty så fanns i familjen flera bröder som är bra Countrysångare. David Frizzell född 1941 och Allen Frizzell, född 1951. Som ni ser så är det stor spridning i ålder och hur det gått till vet inte jag.

Lördag den 23 jamuari 2021.

När jag skriver om olika artister här så är det helt och hållet mina favoriter det handlar om. En del undrar säkert varför en del saknas och det beror helt enkelt på min personliga smak. Det betyder absolut inte att jag tycker att det också är bra artister men man kan inte ha hur många favoriter som helst.

Nästa artist på tur är Superlåtskrivaren Harlan Howard. Han har skrivit massor med hits som de stora Countryartisterna har spelat in. Jag har hittat en sida där 125 kända låtar är listade och vilka artister som först gav ut dem. Några exempel på dessa arister är Waylon Jennings, Buck Owens, Bobby Bare, Freddie Hart med flera.

Harlan Howard föddes i Detroit, Michigan 1927 och dog i Nasville, Tennessee 2002. Han blev alltså 74 år vilket ju inte är en så hög ålder. Harlan var som så många andra en storrökare och det bidrog kanske till hans tidiga bortgång.

Exempel på låtar som Harlan har varit inblandad i är "Heartaches By The Number", "Pick Me Up On Your Way Down", "Tiger By The Tail" och "Time To Bum Again" för att nämna några.

Om jag ska ta ut en favorit av de fem LP som jag har med Harlan så måste det bli "Mr Songwriter." RCA LSP 3729.

Kännetecknande för Harlan är de målande och finurliga texterna med gott Countrysound.

Några av mina favoriter där är "Take It And Go."

"Sunday Morning Christian."

"Sing The Girls A Song Bill" som jag har på LP´n "Singer And Songwriter" men inte hittar här utan blir med Waylon.

Onsdag den 6 januari 2021.

En liten dagsprognos av vädret så här den första onsdagen på det nya året. Alldeles under minusstrecket och lite lätt snöfall. Vi får se hur det går att ta sig till jobbet i morgon. Det blir kanske att leda cykeln på några ställen. Det visar sig.

Förutom lite promenad så blir det TV med Tour de Ski.

På sista tiden har det mest handlat om skivfavoriter och favoritartister här. Det är kul om man kan dela med sig lite om vad som finns här hemma. Det har också blivit så att av de gamla favoriterna hndlar det mest om vinyl LP. Jag har faktiskt inte mycket cd med de artister som jag upptäckte på -60 talet och tidigt -70 tal.

En gigant som absolut måste uppmärksammas är Tom T Hall. Han är ytterligare en av de låtskrivare som gör Countrymusiken till en så fantastisk musikstil. Det handlar alltså om att skriva en hel berättelse i en låt på några minuter, Det är ett konststycke.

"Homecoming" från 1969 är den första LP´n som kom med Tom T men om jag ska göra ett försök att plocka ut ett par av de drygt 20 LP som jag har med honom så blir det följande.

"We all got together and..." från 1972. Mercury SR61362. Samt "The Storyteller" även den från 1972. Merury SR 61368. På de här skivorna finns flera av hans riktigt klassiska låtar.

Ska jag sedan ta någon av de låtar som jag tycker är extra bra så blir det "Second Handed Flowers" från skivan "In search For A Song".

En höjdare är även "The Monkey That Became President."

Onsdag den 23 december 2020.

I min genomgång av favoriter så kan jag inte gå förbi den i Covid 19 nyligen bortgångne Charley Pride. Han var född 1934 och gick alltså bort den 12 december 2020. Inte långt före sin död så var han med på CMA galan i Nashville och fick "The Willie Nelson lifetime award."

Charley Pride slog igenom i mitten av -60 talet och gav väl som många av artisterna från den tiden ut många skivor. Jag skulle gissa ett 60 tal LP.

Jag brukar för det mesta tycka att det tidiga materialet är det bästa med många artister. Därför tänker jag nämna ett par tidiga LP med honom. Smidigt är att helt enkelt köpa "The Best of Charley Pride" från 1968. RCA LSP-4223. En suverän skiva är också Liveinspelade "Cahrley Pride In Person" också från 1968. RCA ANL1-0996.

Charley Pride var en av få färgade Countryartister och i början spelades han bara på radio så många visste inte om att han var det. Han blev sedan en av RCA´s mest säljande Countryartister. Han hade 52 topp tio hits på Billboard varav 30 nummer ett.

En av mina favoritlåtar med Charley är "Just Between You and Me." Egentligen går det inte att välja ut en då han spelat in så många otroligt bra låtar.

I och med detta så får jag önska er en Riktigt God Jul!

Fredag den 11 december 2020.

Nu har ännu en vecka gått snart. På söndag är det både Tredje Advent och Luciadagen. Ett par veckor till Jul och sedan snart Nytt År.

Jag går vidare bland mina skivor och har kommit till ytterligare en av mina favoriter, Emmylou Harris. En suverän artist som jag har sett ett flertal gånger i olika sättningar.

När det gäller henne så måste jag ta med ett par skivor. Först och främst blir det "Luxury Liner" på Warner 56334. Detta är en suverän platta och här har Engelsmannen Albert Lee kommit med i "The Hot Band." James Burton är också med på skivan men jag tror att han ersattes av Albert Lee sedan. Lyssna bara på gitarrspelet av Albert Lee i låten "Luxury Liner."

Nästa skiva är hennes Bluegrassskiva "At The Ryman" med "The Nash Ramblers" på Reprise. Jag såg henne med den sättningen i Göterborgs Konserthus och det är nog den bästa Konsert som jag har sett någon. Jag var som i trans. Lyssna bara på "Guitar Town" av Steve Earle.

Sagan med Emmylou Harris tog väl ordentlig fart när hon träffade Gram Parsons och han tog in henne i Countrymusikens värld. Tidigare hade hon sjungit Folk. Här "That´s All It Took."

Här en minneskonsert för Gram Parsons.

Ett samarbete som Emmylou också har haft är med Mark Knopfler. Också en mycket bra Konsert som jag såg med dem i Köpenhamn. Utifrån det samarbetet kom Cd´n "All The Roadrunning." Från den här skivan låten "This Is Us."

Enligt mig så är det mesta som Emmylou Harris gjort bra men eftersom hon har testat lite olika stilar så stämmer inte det helt. "Red Dirt Girl" gillade jag inte alls.

Tisdag den 1 december 2020.

Första ljuset är tänt i Adventsstaken och jag börjar känna lite panik. Är det inte dags att sätta igång med Julförberedelserna nu? Det blir nog i sista stund i år igen.

När jag botaniserar vidare bland mina favoriter så hamnar jag på en av de första jag började följa, Det handlar om Roger Miller och han var en av artisterna på "De två stora inom Country & Western." Mercury 6830 010 inköpt på Domus för 9,90 kronor. Den andre, Jerry Lee Lewis, har jag skrivit om nyligen.

Roger Miller har flera sidor. Två av dom är den lite galna och en är strikt Country. Jag har gillar båda men om jag ska plocka fram en riktig favorit så blir det "A Trip In The Country." Mercury SR 61297. Detta är en riktig Öde Ö skiva. Jag kommer med ett slitet uttryck som stämmer till 100 %. DEt finns inte en dålig låt på den. Hela Soundet. Kompet, sången och framför allt låtarna. Alla låtarna är skrivna av Roger. Han har skrivit massor av låtar och många är inspelade av andra musiker.

Om ni ändå är i farten så tycker jag att ni ska inhandla duettskivan Old Friends" med Willie Nelson. CBS 85785. (CB271) Här har vi två riktigt bra vänner som tillsammans gör en fantastisk skiva.

Bäst avnjuts naturligtvis de här två skivorna på Vinyl.

Onsdagen den 25 november 2020.

Jag skrev i mitt Nyhetsbrev om "If I Could Only Win Your Love." En låt av Louvin Brothers. Ni måste helt enkelt få mera av denna brödraduo.

En fortsättning på Favoritskivor som jag har. Jag kommer att blanda mellan äldre LP och nyare CD.

Dagens skiva är "Ashes of Old Love" med Stacy Dean Campbell. Stacy Dean är född i New Mexico 1967 och har gjort fyra skivor mellan 1992 och 2004. Det finns också några digitala spår med honom, "Bronco Roads. Life in The West", som man kan höra på Spotify. 2001 flyttade Stacy Dean tillbaka till New Mexico. Han har skrivit lite böcker och lever som jag har förstått ett liv nära naturen.

Om jag ska gå tillbaka till "Ashes of Old Love" så innehåller den inte ett dåligt spår men "Bidding America Goodbye" är så bra så jag vill säga att det är en av de bästa låtar som jag vet.

Det finns fler bra inspelningar av låten. Bland annat av Tanya Tucker, Bruce Hauser & The Sawmill Creek Band och Po´ Ramblin´ Boys.

Den låten är fullständigt relevant nu också och många småbrukare drabbas av samma öde som Mr Johnson. I dag ska det vara fullskaliga jorbruksfabriker. Det går inte att som min Svärfar klara sig på en gård på 50 hektar varav 25 åker och 25 kor i dag. Jag undrar vem som mådde bäst. Han på den tiden eller storbonden i dag med mångmiljonlån?

Onsdagen den 18 november 2020.

Att legenden Jerry Lee Lewis fortfarande lever är ett under så hårt som han levt. Faktum är ändå att han fyllde 85 år den 29 september. Han är född i Ferriday, Lousiana 1935.

Här firas han av sin syster Linda Gail och sin kusin Mickey Gilley. Mickey går inte heller av för hackor. Han är född March 9, 1936 in Natchez, Mississippi

Jerry Lee har ett par kända kusiner. De mest kända är Mickey Gilley och Jimmy Swaggart.

Här i en intervju tillsammans med Mickey Gilley. Gilley har haft en bar i Passadena,TX med namnet Gilley´s. Den blev känd i filmen "Urban Cowboy."

Jimmy Swaggart en framgångsrik predikant.

J W Brown är en annan kusin som spelade bas med Jerry Lee i ett tidgt band.

Om jag ska rekommendera en skiva me Jerry Lee om ni inte har någon tidigare och tycker om Countrymusik så blir det "The Best of." på SMASH/Mercury från 1970. För övrigt så är alla hans LP på Mercury bra.

Lyssna bara på "She Even Woke Me Up to Say Goodbye." Skit i stråkarna. Det var så på den tiden.

En inkörsport till Jerry Lee för mig var "De två stora inom Country and Western" med honom och Roger Miller på Mercury inköpt på Domus för 9,90 samt en begagnad Rock. "The Return of Rock" på Philips.

Måndag den 2 november 2020.

Måndag igen efter en helg med körning av småsaker åt dottern som ska flytta. Det blev även målning av vardagsrum i den nya lägenheten.

Jag tänker skriva lite om några skivor i min samling.

Många gånger är det debutskivan från en artist som sätter sig mest i minnet. Den här gången handlar det om Robbie Fulks född 1963 i York, Pennsylvania. Det handlar om "Country Love Songs" från 1996.

Fobbi hade säkert ingått i band tidigar. Mestadels Bluegrass men detta är hans först soloskiva. Jag köpte den av en handlare på Furuviks Countryfestival och det är ett köp som jag inte har ångrat. Den har följts av flera skivor med Robbie. Eftersom Robbie kan blanda lite på stilarna så har jag inte varit lika entusiestisk över alla med alla är bra.

Cd´n "Country Love Songs" består av ren Country i medryckande stil och med finurliga texter. Det är texterna, Robbies röst och musiken som gör att helheten blir så bra. ATt tillägga också är att Robbie Fulks är en ypperlig gitarrist. Jag har sett honom solo och det är fart på fingrarna. Dessutom har han en ordentlig svada mellan låtarna. Betyg fem Elfar.

Dessutom så har Robbie och Linda Gail Lewis gjort en bra skiva ihop. Wild! Wild! Wild!

Fredag den 30 oktober 2020.

Det är väl klart att Countryns förlovade hemland är USA med Nashville, TN som huvudstad. Nu är det väl så att för att höra bra Country i USA så behöver man inte åka till Nashville och det är till och med så att man behöver inte ens åka till USA. Det räcker med att åka till Skåne och lyssna på Country Side of Harmonica Sam.

Här med Marina Uppgren för några år sedan.

Är det så att man ändå vill åka någonstans så rekommenderar jag de Brtittiska öarna. Åker man till Oxfodshire, England så kan man träffa på Ags Connolly. Här är det äkta känsla och de som vill att artisten har Engelska som huvudspråk blir också tillfredsställda. Man måste inte ha Texasdialekt för att kunna sjunga bra Country. Lyssna bara på "I Hope You´re Unhappy." Mer Country kan det inte bli.

Ags sänder live på Lost Highway tisdag och fredag.

Nu är även min Amerikanska Pick Up registreringsbesiktigad.

Tisdagen den 6 oktober 2020.

Jag har ett antal Svenska favoriter. Tyvärr så går de bort en efter en.

En av de stora att förmedla en sång med den känsla som är få förunnat var Totta Näslund. Nu är det inte Totta som jag tänker uppmärksamma den här gången. Totta skrev inte sina låtar själv utan det var låtar skrivna av andra. En del var även covers med Svenska texter. Ett exempel är "Bibelord i Hyresrum" som är en översättning av Townes Van Sandt´s "Pancho & Lefty."

Den Svenske låtskrivare som jag tänker lyfrta fram är Dan Hylander. Han hade ju stor framgång med Py Bäckman och "Raj Montana Band" men han har skrivit otroligt många bra låtar. Bland annat till Totta. Lyssna bara till "Där Nyårsdagen Ännu Sover." Den framförs av Totta så att man kan tro att det är självupplevt.

Här kommer "På Väg till Katalonien" Med Dan och "Raj Montana Band" från albumet "September från 1981.

Onsdag den 30 september 2020.

Vanlig vecka igen och det milda höstvädret håller i sig. Skönt när man vill vara ute.

Det är alltid kul när man råkar på något som man inte känner till. Jon Bon Jovi är inte en artist som jag känner till särskilt väl. Jag har väl vetat att han spelar någon slags Rock / Hårdrock?

Härom dagen fick jag fick jag höra en hyfsad modern Countrylåt på Radion och som vanligt försökte jag snappa upp vem det var. Det visade sig vara en dutt med Bon Jovi och Jennifer Nettles.

I för sig så är väl det inte så konstigt när Jon Bon Jovi kommer från USA och är uppvuxen med den musiken. Exemplen är otaliga där Rockband har gjort Countrylåtar men många är det som jag missat.

Låten som jag hörde var "Who Says You Can´t Go Home." Den finns med på album från 2007. Det heter "Lost Highway" och är inspelat bland annat i Nashville. På den fanns det med duetter med "Big & Rich" och LeAnn Rimes. 2010 gavs albumet ut med fyra extra bonusspår och då var duetten med Jennifer Nettles med.

Torsdag den 10 oktober 2020.

Sommar är ett Radioprogram som jag lyssnat på i många år. Tyvärr så hinner man inte lyssna på så många som man vill men i dag har man möjlighet att gå tillbaka och lyssna vilket man inte kunde förr.

Jag har varje år några favoriter som gör intryck på mig och sedan finns det andra som förvånar antingen med vad de talar om och eller låtval. Jag hajar alltid till när det dyker upp udda musik som jag gillar.

Två som på var sitt sätt förvånade mig var dels Ola Wong, 20/7, med en udda låt och Awad Olwan, 14/8. Awan är Imam och jag tyckte att både hans berättelse och musikval var intressant. Inte vad jag hade förväntat mig.

I dag en bra träningrunda inför Grövelsjön nästa vecka. 20 km med Leif och Lasse.

Onsdag den 2 september 2020.

Sommaren blev inte så tokig. Det gällde bara att gilla läget och hålla sig på sin kant så gick det bra. Flera trevliga musikarrangemang med begränsad publik var jag på. Vädret var också bra men man hinner aldrig med allt man hade behövt göra på Öland.

Jag har skrivit tidigare att bra musik brukar höra ihop med en bra serie. Jag är inte helt övertygad när det gäller Komediserien "Carter" som går i Kanal 6. Fråga mig inte heller hur jag hamnade där. Det blir väl bara så ibland. Visserligen så finns ju "Simpsons" och "Seinfeld" där men annars så tittar jag inte mycket på den kanalen.

Det jag reagerade på vad gäller "Carter" var att det förekom en del gammal musik där. Bland annat "The Lonsome Drifter" och "Dave Lowe." Dom hittar man inte av en slump eller så är det just det man gör.

Onsdag den 19 augusti 2020.

Så har stor del av augusti gått och jag följer några serier på SVT. En av dem är Wnated om de två efterlysta kvinnorna som hamnar i e jakt på liv och död. Jag brukar lyssna på musiken och blev Chelsae går upp på en öppen scen på en bar och sjunger "Angel." Det visar sig att Chelsea eller som hon heter, Geraldine Hakewill kan sjunga på riktigt och jag måste lägga med låten "My Love" också.

I övrigt så har jag varit på ett par små musikarrangemang. Ett som visade sig bli riktigt stort musikaliskt. Det var med systrarna Bondesson i "Baskery." Detta i Stenladan på Södviks Gästgiveri, Öland. Den inlevelse och msuikalitet som de har är obeskrivbar.

Nu går mycket tid åt till att jaga jobb och Pick Up Truck.

Lördag den 11 juli 2020.

I TV showen om Dolly Partons 50 år på Grand Ole Opry gjorde hon låten "Old Falmes Can´t Hold A Candle To You." Skriven av duon Pebe Sebert och Hugh Moffatt. Den klart bästa versionen av den låten är enligt min åsikt den med Joe Sun som han hade en hit med 1978.

Jag har varit ett fan av Joe sedan jag såg honom på en Påskgala i Göteborg. Joe Sun gick bort den 25 oktober 2019.

Här en inspelning med en av upphovspersonernas, Pebe Seberts dotter Kesha. Jag tycker dessutom att den här versionen är bättre än Dollys.

På tal om kvinnliga sångerskor. Rhonda Vincent går inte av för hackor.

Måndag den 29 juni 2020.

Ibland ska man helt enkelt vara med. Den 24 juni gjorde Maria Askerfjord Sundeby i Kulturnytt i P1 ett litet inslag om en perfekt skiva för en Roadtrip. Den hon beskrev var "Sunshine on Leith" med The Proclaimers. Vid sådana tillfällen är det riktigt kul att kunna gå till hyllan och plocka fram den. Jag har alltid gilla den här Skotska brödraduon och på denna cd finns en mycket bra version av Steve Earls låt "My Old Friend The Blues."

Kolla in den här skivan och har ni den inte så går det nästan lika bra med att gå ut på nätet.

Torsdag den 11 juni 2020.

Tänk så mycket det är som man inte vet om. Tur då att internet finns. Jag hörde nämligen på Radio härom dagen att Bonnie Pointer hade gått bort. Då nämndes bland annat att hon hade gjort Country.

Tar vi då lite historia. Bonnie Pointer var född 1950. Hon bildade 1969 gruppen Pointer Sisters med sina systrar Anita och June. 1972 kom en fjärde syster, Ruth med. De hade bland annat kontrakt med "Motown." De hade flera stora hits. Här "Yes We Can Can" från deras först LP. 1977 lämnade Bonnie gruppen för att ägna sig åt en solokarriär. Här "Heaven Must Have Sent You."

Det var var under Pointer Sister tiden som Bonnie och Anita skrevCountry Crossoverlåten "Fairytale."

De fick en Grammy 1975 med den låten som "Bästa Country & Western Vocal Performance - Duo Or Group." På den tiden hette det fortfarande Country & Western.

"Fairytale" var även nominerad som "Best Country & Western Song."

Låten spelades även in av bland annat Elvis på hans LP "Today" släppt 1975.

Detta lite om detta. Ha det bra nu.

Onsdag den 3 juni 2020.

Så är då True Detective slut för den här gången och jag tror att den slutade bra och inte gav svar på alla frågor utan lät lite vara kvar för fantasin.

En film som jag hamnade vid i lördags var Legend om ett kriminellt tvillingpar i London i början på -60 talet. Förutom att den var mycket speciell, båda bröderna spelades av Tom Hardy. Helt suveränt. Jag kan inte påstå att bröderna var direkt sympatiska men det var en fängslande film. Dessutom så medverkade sångerskan Duffy i filmen och gjorde flera sånginslag på klubben som bröderna ägde. Hon är en otrolig sångerska.

Fredag den 29 maj 2020.

Många gånger tycker jag att det är mycket bättre att se ett program på TV om natur eller någon intressant person än ett meningslöst underhållningsprogram.

Ett exempel på intressant program är om konstnären och författaren Björn Gidstam. Han har i bild och ord skildrat ett Landsbygds Sverige som är på väg att försvinna. Eftersom jag härstammar från småbrukare på både mors och fars sida så känner jag igen mig i mycket.

Om bra musik tyder på ett bra program så platsar "Älska mig" till det. Ett par exempel på låtar.
Ett och Två.

Lördag den 16 maj 2020.

Som lastbilschafförs så kan man hamna i kniviga situtioner ibland. Både i verkligheten men även i drömmen. Av någon underlig anledning drömmer jag väldigt mycket på nätterna och ofta kommer jag ihåg vad som hänt i drömmarna. Härom natten körde jag genom en stad med bil och släp. Ingenstans såg jag några skyltar om vart jag var på väg. Kanske på fel håll ut ur staden och ingenstans kunde jag snurra runt. När jag tänkte på den här drömmen så dyker en klassiker upp i huvudet. "Give me 40 Acres" med Willis Brothers.

Så här på lördagskvällen kan man inte låta bli att lägga ut dessa fantastiska ungdomar. Titta på deras andra klipp ocg notera vilka visningssiffror so de har.

I tur med Hitta Ut och det blir en i morgon också.

Fredag den 15 maj 2020.

En mening som många stör sig på är "i dessa Coronatider." Ett annat uttryck som också används väldigt mysket är "nära och kära." Det finns mycket som man kan notera med språkbruk. Ett annat är översättningen av "for now." Det har blivit alltför vanligt att reportrar avslutar sina inlägg i radio med att "det var allt för nu." Jag har också noterat när man har fått hjälp i t ex en affär av en yngre person och tackar för det så kan man få till svar. "Inga problem." Varför skulle det vara något problem? De jobbar ju där och är där för att hjälpa till. Det var allt från språkpolisen i dag.

En person som har varit föremål för granskning både på längden och tvären genom åren är Kikki Danielsson. Hon har gett oss berättelsen från den lilla flickan som hämtas och hamnar i fosterhem till framgång och motgång. Här en intervju med henne i P1. Lördagsintervjun.

Trots att jag inte har någon jättestor skivsamling så har jag mågna gånger dålig koll på vad jag har. Härom dagen hittade jag en samligsplatta med singlar av Abe Mulkey. Titeln på skivan "My Good Friend Lafty Frizzell." Hur kan den ha legat så länge utan att bli spelad. Eftersom jag är en älskare av Lefty Frizzells musik så är Abe en given favorit.
Här en lista från Yotube med en del.

Onsdag den 29 april 2020.

Om det är bra musik i en TV serie så har jag fått för mig att serien också är bra. Ett exempel är "True Detective." Ledmotivet i den helt suveräna Säsong ett,
"Far From Any Road" gjordes av "The Handsome Family."

Säsong två hoppade jag över då det inte kändes bra men jag har återupptagit tittandet i och med säsong tre. Här inleder T Bone Burnette. Att sedan avsnitt tre avslutas med två låtar av min store favorit, Jerry Lee Lewis gör inte det hela sämre. Vilka låtar var det? "Another Place, Another Time" vilket känns rätt eftersom de forna partnerna möts efter några år för att ta upp et olöst fall. Sist kom "She Even Woke Me Up to Say Goodbye." Två suveräna låtar.

Här är Soundtracket för hela Säsong tre.

Onsdag den 22 april 2020.

Vilken tur att Hitta Ut har startat. Om man som jag är ute och får i skogen en hel del så ser man verkligen hur Coved 19 har påverkat folks vanor. Tidigare så var man nästan helt ensam. Nu är parkeringarna vid friluftsområdena fullsatta och där Hitta Ut har släppt sina kontroller har många en karta i handen.

Att det ska behövas en pandemi för att få ut folk i naturen i stället för att springa på köpcenter.Det vi bör tänka på när det här är över, är. Det spelar ingen roll om det är säsongsinfluensa, vinterkräksjuka eller en vanlig förkylning. Vi ska inte smitta varandra i onödan.

I flera inslag i Stil i P1 har Susanne Ljung tagit upp att Westernstilen nu är på modet igen. Dels den 17 januari och den 17 april.

Om du inte redan har mitt Nyhetsbrev och är intresserad. Gå in på Kontakt och skicka din mailadress.

Tisdag den 14 april 2020.

Coved 19 håller fortfarande vår värld i ett fast grepp och Sverige är inget undantag. Det flesta publika arrangemang är inställda och naturligtvis kan ingen säga när det upphör.

Det som förvånar mig är att alla släpper hela sommaren totalt. Visst skulle man kunna boka lite längre fram i sommaren med förbehållet att kunna avboka om läget inte har förändrats. Kanske har många gjort så eller också är jag som är lite naiv och tror att det går att göra så.

Nu är det väl bara att bita ihop och hoppas att man klarar sig och kommer ut helskinnad lite längre fram på året så får vi se vad som händer.

Fredag den 20 mars 2020.

Nu är inget som vanligt. Arrangemangen ställs in på löpande band. I stället poppar det upp hemspelningar på nätet från artisternas egna vardagsrum här är ett exempel med Caleb Caudle.

Tur att man inte lever på att boka spelningar nu utan att det bara är en hobby. Därför riskerar jag inte att gå i konkurs och min verksamhet fortsätter som vanligt.

Jills Veranda har varit lite varierande som vanligt.Några höjdpunkter har det ändå varit. En av dessa var absolut det senaste med Mauro Scocco. Sedan tycker jag nog att det räcker för min del. Jills Veranda har nog peakat nu så det blir bara en massa upprepningar. Lite intresse av Countrymusik tycker jag nog att man ska ha och inte bara se deltagande som ett steg i kariären.

Torsdag den 12 mars 2020.

Det är fantastiskt vad mycket man kan hitta på nätet. Här är en hel radda "Nattsudd" som sändes på -80 talet. De två virriga männen som suddar är, Svante Grundberg. 1943 - 2019 och Björn Wallde. Njut på av alla pärlor som de presenterar.

Tisdag den 10 mars 2020.

Mello är avklarat och en bra låt vann. Om det var rätt vet jag inte och det var inte min favorit.

Då och då avhandlas det ämnen som är nära min musiksmak i Radio. Här kommer ett inslag i Kulturnyheterna i P1 om Dolly Parton. Man vänder och vrider på henne och om man kommer fram till att det är bra eller dåligt kan jag inte riktigt bedöma.

Ett nytt nummer av Kountry Korral Magazine har kommit ut. Som vanligt i första numret så finns det med en omröstning om Artister, Band och Låtskrivare från året före. Jag förvånar mig varje gång över hur artister som varit döda 20-30 år kan komma med på listan men jag är väl lite korkad.

Torsdag den 20 februari 2020.

Jills Veranda i går var mycket bra. Där medverkade Mikael Wiehe som i min undom var med i ett av mina favoriband, Hoola Badola Band. Ett band som jag såg några gånger och som jag har fyra LP med.
För övrigt så tror jag att det är det antal LP som de spelade in.

Egentligen så var det Björn Afzelius som var min favorit efter att Hoola Bandola splittrades. Mikael är en av de artister som gick bort alldeles för tidigt och sällar sig därmed till Totta Näslund och Ola Magnell som också de försvann alldeles för tidigt. Dessa tre kunde verkligen göra rätt för de låtar med tänkvärda texter som de framförde.

Programmet med Weihe var en av topp tre Jills Veranda och han har gjort väldigt mycket bra musik.

Att sedan en person som jag träffat på genom mitt musikengagemang skulle dyka upp i slutet av programmet blev ju bara en bonus. Mark Miller som gästade Södvik och bodde i vårt hus i april 2019 där han var tillsammans med Caleb Caudle. Mark är medlem i Chuck Meads band.

Till sist. "Forever Young" med Mikael Wiehe och Jill Johnson.

Torsdag den 13 februari 2020.

Nu lugnar det ner sig lite grann efter några hektiska veckor. Konserten med John Prine var Outstanding. Vilken närvaro och känsla och han kan verkligen leverera trots att han fått några snmällar fysiskt. Jag är så glad att jag fick vara med om detta.

I var det premiär för Jills Veranda. Gäst i detta avsnitt var Miriam Bryant. En mycket bra sångerska som bjuder på sig själv. Programmet är ju tillrättalagt för en bredar publik men det måste det också vara för att få genomslag. Folk måste kunna identifiera sig med innehållet. Ska man gå mer på djupet så får man gå vidare till andra forum vilket jag hoppas att folk gör.

En stor behållning var duetterna med Miriam och Jill. Detta matchar mycket som finns i den Ameikanska Countryn. Att man också hade fått med lite klassisk Countymusik som bakgrundsmusik ibland uppskattar jag.

Just nu lyssnar jag på en annan fantastisk sångerska, Connie Smith. Hon behöver inte gapa lungorna ur sig för att göra bra ifrån sig. Här ett par klipp med henne.

The Hurtin´s All Over.

Once a Day som hon slog igenom med och som skrevs av Bill Anderson.

Vi hörs.

Torsdag den 6 februari 2020.

Har just varit och fått lite bilder och historia om den så kallade Ulricehamnsbanan som gick till Borås via Ulricehamn, Den invigdes 1940 och las ner i början på 1960 talet. Tog över tio år att bygga för hand av AK arbetare. Ett stort slöseri med arbete att lägga ner den.

Vi som lyssnar på Stil i P1 på fredagarna fick den 17 januari höra om att Cowboymodet återkommer. Lyssna cirka 30 minute in och framåt så får vi höra att en del av oss blir moderna igen. Viktigt är att det ska vara Vintage också.

Tisdag den 28 januari 2020.

Tillbaka efter en fullspäckad vecka. Cirka 10 mil skidåkning i Lindvallen på varierande spår. Därefter Indoor Country Festival i Karlstad. Lite trött var jag när jag kom hem på söndagen.

Några dagars arbete och sedan iväg till Södvik för att ha ett arrangemang med The Original Five på Gästgiveriet.

Jag såg på Idrottsgalan i går och jag kan konstatera att många artister är influerade av Countrymusiken. Sarah Dawn Finer framförde då en låt som heter Angel. Med dagens mått mätt är det väldigt nära Country.

För övrigt så var Idrottsgalan en trevlig tillställning och Tove Alexandersson var väl värd sina utmärkelser.

Fredag den 10 januari 2020.

Sverige har ju starka influenser från USA. En av de bidragande orsakerna måste ju vara den stora utvandringen dit i slutet av 1800 och början av 1900 talet. Tydligen finns det fler Svenskättlingar i USA än invånare i Sverige. Detta är något som jag hört men inte vet om det stämmer.

Speciellt inom musik har mycket kommit hit. En stor genre i USA är ju Countrymusik. Trots att det anses töntigt av många Svenskar och absolut inte kultur enligt kultureliten så har många låtar ändå slagit.

Här är några låtar som plockats upp från Countryn.

Gunnar Wiklund med "Han måste Gå". Förlaga är "He´ll Have To Go." med Jim Reeves.

Turid med "En Är På Väg." Förlaga "One´s On The Way" av Loretta Lynn.

Lena Andersson med "Är Det Konstigt Att Man Längtar Bort Nångång." Förlaga "I´m Gonna Be A Country Gir Again" med Buffy Sainte - Marie.

Det finns massor med andra exempel men det får räcka med dessa.

Synd bara att många låtar måste vara lite "bonniga" när det ska vara Country på Svenska.

Lasse Berghagen med "Tacka Vet Jag Logdans."

Eva Bysing med "Ärtiga Märta."

Används ofta i Lokalrevyer. Här "Kaffehalvevär" med Stefan Ljung.

Eller "Jag Har Vart Överallt." Den heter "I´ve Been Everywhere" original.

Galenskaparna har även en förkärlek för Country. "Truckdriving Song."

Till sist en bra låt med Idde Schultz.

Tisdag den 7 januari 2020.

Nytt År Nya Möjligheter. Lika bra att rivstarta och börja planera upp för kommande upplevelser.

Det blir fullspäckat framöver. Efter ett par veckors arbete bär det av till Lindvallen för lite skidåkning. På hemvägen därifrån blir det ett stopp i Karlstad för Indoor Country Festival. Efter en vecka hemma så blir det dags att åka till Öland för att genomföra ett arrangemang med The Original Five på Gästgiveriet i Södvik. Bara en vecka hemma så bär det iväg till Gävle för att se John Prine. Det är bara att hålla tummarna för att han klarar att ta sig hit.

Jag är en lyssnare av P1 i Radio. Där finns programmet Nordegren och Epstein. De blandar villt mellan ämnena och några gånger tog Thomas Nordegren upp artister som har misshandlat sina instrument på scen vid spelningar. Ett par exempel var Pete Townshend i The Who som av en slump slog sönder gitarren en gång och sedan fortsatte med det eftersom det väckte sådan uppmärksamhet. Även Jimmi Hendrix gick hårt åt sitt instrument. Han blev känd för att ibland avsluta konserterna med att slå sönder sin gitarr på scenen, varpå han satte eld på instrumentet.

Det förvånande var att de även tog upp Ira Louvin i The Louvin Brothers som verkar har slgit sönder sin mandoling på en spelning. Det är inte förvånande då Ira Louvin tydligen hade ett väldigt svängande humör och i samband med alkoholkonsumtion kunde han bli helt tokig. Ira Louvin Smashed his Mandolin.

De tog även upp att Jerry Lee Lewis hade tänt på sitt piano någon gång men det är svårt att hitta bevis på så det kan vara en skröna.

Onsdag den 11 december 2019.

Ett tråkigt besked nådde oss i går. Marie Fredriksson gick bort i måndags 61 år gammal. En av Sveriges mest lysande stjärnor har slocknat.

Tusse vann mycket välförtjänt Idol men Astrid skulle ha varit med i finalen.

Johnny & June på Saga i Tidaholm var en mycket trevlig föreställning. Det är så kul när ett attangemang går så bra. Fullsatt! Över 300 personer. Dit åkte jag med Kalle och där träffade vi Per. Det är två av mina nära vänner som jag känt länge och gjort mycket roligt tillsammans med. Bara det var en höjdare. Vad det gäller föreställningen så tolkades Johnny Cash och June Carter Cash väldigt bra av Peter Jerzewski och Karin Risberg. Uppbackade av ett bra band. Karin tillhör en av våra bra Svenska Countrysångerskor "and she can realy sing" som min cousin DAvid i USA säger.

Sveriges Television visade CMA Country Awards från Nashville i lördags. Det var ju som det var och det är bara att acceptera att tidrna och musiken förändras. Vem kunde tro för 20 år sedan att jag någon gån skulle anse Garth Brooks vara det mest Country på en gala? Inte jag i alla fall. I övrigt så tycker jag att de två inte Countryartisterna Cheryl Crow och Pink var bland de bästa. Framträdandet med Willie Nelson var rörande. En av de stora såg så bräckligt ut.

Efter Galan kom ett avsnitt av Countryns historia och den var intressant. Det ska bli kul att se fortsättningen. Ett citat som satte sig var från Marty Stewart. ”Om Taylor Swift eller Carrie Underwood vill veta var de har sina rötter måste de gå tillbaka till Sara Carters röst. Hon var den första. Först Sara, sedan alla andra. Så är det bara.”

Den som är intresserad kan läsa SOM-Institutets undersökning, "Ingen kommer undan Kulturen.". En bok på 250 sidor. Den avhandlar olika teman som Finkultur, Museer mm. Inte ett ord om Countrymusik som jag har förstått men det kunde man väl inte förvänta sig.

Lördag den 16 november 2019.

Allt förändras. Så även musiken och Countrymusiken är inget undantag. Jag har ju tidigare skrivit om "Lil Nas X" som gjorde en Country Rap som skapade stor diskussion där till och med Billy Ray Cyrus gav sig in. De gjorde en version där han samplades. Billy Ray var ju själv ifrågasatt när hans "Achy Breaky Heart" blev ett diskussionsämne.

Ett nytt diskussionsämne har Orville Peck blivit. Hans sätt att utmana synen på den ensamme Cowboyen är nytt för Countrymusiken. Lite har den utmanats redan i filmen "Brokeback Mountain".

Det är inte första eller sista gången som detta händer. Det är bara att acceptera och inget att bli upprörd över. Det är ingen som tvingar en att lyssna om man inte vill. I dagens mångfacetterade samhälle måste det finnas plats för alla.

Jag har absolut inte glömt diskussionerna om Dolly Parton och Kenny Rogers med "Islands in The Stream" från 1983. Jag deltog engagerat i den den med åren har jag blivit klokare och lugnat ner känlsorna lite.

Johnny & The Roccos gick bra i Skillingaryd. Visserligen kunde det kommit några fler men stämningen var hög.

Fredag den 8 november 2019.

Året går vidare och den riktiga hösten har infunnit sig. Vi har ju fyra årstider men dessa kan ju vara indelat i olika säsonger. På sommaren så brukar man till större delen ha Festivalsäsongen. Nu är jag för min del inne i Idolsäsongen. Det vill säga Idol i TV4. Många tycker ju att detta är ett tramsprogram men som jag har skrivit tidigare så kommer väldigt många bra artister fram här. Nu är vi på väg mot Finalen och någon röstas ut varje vecka för att komma fram till dem som ska tävla i Globen. Synd om de duktiga artister som blir utröstade men tänk på vad de har fått vara med om. Man kan nästan kalla det för en artistutbildning. Det ska bli spännade att se hur det slutar i år.

Just nu är jag också inne i vad man kan kalla en liten Arrangörssäsong. Förra lördagen hade jag Pontus Snibb i Södvik och i kväll så ska jag ha Johnny & The Roccos på Järnvägshotellet i Skillingaryd. I lördags var det en hellyckad tillställning och jag håller tummarna för att det blir det i kväll också.

Inför kvällen kunde det väl vara fler förbokningar men Rockabillyfolket fungerar inte så sägs det utan plötsligt så står de bara där. Jag hoppas på det inom rimliga gränser för det kan ju bli fullt också.

Jag återkommer om hur det gick. Nu går jag bara och väntar på att det är dags att ge sig iväg mot Skillingaryd för att först ta emot bandet och sedan publiken.

Fredag den 4 oktober 2019.

Hösten rusar på och nu skriver vi redan 4 oktober men det är bara att bita ihop och njuta av allt trevligt som bjuds.

Musik har alltid haft en stor plats i mitt liv. Med en mamma som hela tiden (kändes det som) hade radion på och sjöng med i populära schlagers. Det går nog inte att bortse ifrån att man präglas av sina föräldrar. Det tror jag även jag kan konstatera i en del av min dotters musiksmak eftersom hon matats med en viss typ av musik hemma.

Hur visar sig då denna prägling från mamma på mig. Jo, framförallt så har jag som jag nämnde i början ett genuint musikintresse. Dessutom en ganska bred (men kanske inte så djup) kunskap om musik från -40 tal och framöver. Detta genom att jag har hört dem genom mamma när hon sjöng dem. Kanske är det henne jag har att tacka mitt Countryintreese för. Hon älskade Jim Reeves och naturligtvis Gunnar Viklund.

Har jag då någon praktisk nytta av dessa kunskaper? Jodå! Som trogen lösare av Melodikrysset varje lördag så löser jag många kluriga frågor. Anders Eldeman har ju som vi insatta vet ett stort intresse för gammal musik.

Man blir aldrig fullärd och jag har stora luckor både tillbaka och i nutid. Därför är det så kul att kolla runt på nätet. En artist som jag inte hade en aning om är Joyce Paul. (1937 - 2016) Kolla i klippet också vem som presenterar henne. Min stora favorit Marty Robbins.

Nu ger vi oss ut i skogen igen i helgen för att beta av några kontroller på Hitta Ut.

Tisdag den 24 september 2019.

Jag drömmer ganska mycket när jag sover och ofta kommer jag ihåg drömmarna när jag vaknar. Naturligtvis måste det ju berättas för frun och vi undrar ibland vad allt kommer ifrån. Många gånger kan man naturligtvis relatera till något som man gjort eller talat om dagen innan men ibland är de ganska otydbara.

En av dessa mystiska drömmar är nät jag av någon underlig anledning fungerade som bakgrundssångare till Arly Karlsen i hans band. En gång fick han i uppgift att åka en turné och kompa en känd Amerikansk artist. Vem det var framgick inte i drömmen men vi hamnade på en del stora raenor med massor av publik. Jag hade även en gitarr och plinkade på trots att jag inte kan spela. Min stora oro var hela tiden att jag skulle mixas upp så att jag hördes och skulle avslöjas med att sjunga falskt och inte kunna spela.

Tyd detta åt mig den som kan?

I fredags var jag på Spinnet i Habo och lyssnade på Cosmos Cowboys. De var bra som vanligt men tyvärr missade jag setet me Frida och Fredrik som sjöng med dem tidigare. Det grämer mig.

Till helgen är det dags för den stora Skördefesten på Öland så i morgon styr jag kosan dit.

Fredag den 6 september 2019.

Har varit ute på en trevlig skogspromenad med kompisen Ståhl och nu ska jag förbereda mig för en liten sväng med lastbil till Oslo. Lastar i kväll i Jönköping och sedan blir det raka spåret upp enbart med obligatorisk 45 minuter rast och stopp i Tullen. Hoppas bara att alla papper är i ordning så att det flyter där. De Norska Tullarna är inte att leka med om något inte stämmer.

I söndags var jag och Kalle Klintbo på ett trevligt arrangemang i Södra Vi. Småland Country Club hade då Country mot Cancer. Frivillig entré som oavkortat gick till Barncancerfonden. Det gav visst cirka 30 000 kronor! Omkostnaderna fixades med ett stort antal sponsorer. Musikaliskt en bra blandning och banden var på topp. Stack ut lite extra gjorde som vanligt The Original Five.

Eftersom Birgitta var iväg till Öland med sin syjunta så var jag billös denna helg men jag älskar utmaningen att få ihop det ändå. Problemet en söndagskväll är ju att kvällstrafiken inte är den bästa men jag fick ihop det på följande sätt.

Cykel från Hovslätt till Råslätt. Annars så hade jag inte kommit hem då sista bussen till Hovslätt gått när jag kommer tillbaka.

Ettans buss till Jönköping och sedan tåg till Nässjö. Dä fuskade jag lite och tiggde skjuts av Kalle till Södra Vi.

Efter musikens slut så åkte vi cirka 21.30 från Södra Vi och anlände till Nässjö strax före 23. Sista tåget till Jönköping hade gått men det går en buss från Nässjö till Jönköping klockan 23.04. Detta i Karlstad ett par gånger om dagen. Kul var att när jag kommer till bussen så är det Gösta som är en av Bengt i Barnarps söner och resan till Jönköping gick som en dans med lite snack med honom.

Väl i Jönköping Ettan igen till Råslätt och cykeln därifrån hem. Åter hemma klockan 00.15.

Så kan det gå till när jag ska på musik. Så säg inte att man inte klarar sig utan bil. Visserligen så fuskade jag som jag sa tidigare genom att lifta med Kalle med det var ju ändå samåkning,

Resan är halva nöjet och jag åker gärna tåg eller buss och då kopplar jag av och får möjlighet att läsa en bok och tidningar som jag inte ger mig tid till annars.

Fredag den 30 augusti 2019.

Den minnesgode kommer nog ihåg skådespelaren Lennart Jähkel, bland annat från Pistvakt. Han gav sig runt 2005 in lite i Countryfacket. Kanske inte så klockren Country tyckte många men vemodet och historierna var helt klart Country. Han gav 2005 ut en cd med namnet "Songs From the Swedish Badlands." Den byggde på texter av Kristina Lugn. Lennart fick efter det en del engagemang på några Countryfestivaler.

På det här temat sattes det också upp en musikaluppsättning på Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm. Jag vet inte om den gjorde någon succe och själv kom jag inte iväg på den.

Nu är det dags för en ny uppsättning av pjäsepå Örebro Länsteater. Premiär den 31 augusti. Musiken står Niko Röhlcke från Weeping Willows för och den bygger ju på Kristina Lugns texter.

Jag brukar ibland ta upp att det är svårt för band att få skäligt betalt. Här en klockren jämförelse om detta.

På söndag har jag tänkt att åka på Country mot Cancer i Södra Vi.

Söndag den 25 augusti 2019.

I går kom jag hem från en liten Roadtrip till Stockholm och Gävle. I onsdags tog jag buss till Stockholm och besökte Lasse i Parken där "Roy Handcuff" spelade. Synd att arrangörena inte kan hålla reda på varandra för bara ett stenkast därifrån spelad Green Line Travelsers och The Hogslop String band samtidigt. Så tråkigt att det krockade.

På torsdagen sedan tåg till Gävle där jag och bror min träffades för att gå på Patty Griffin. Meningen var att vi skulle gått på John Prine på fredagen men han hade ju ställt in så det blev Holmarna Folkets Park i Skutskär där Micke Finell ordnade en fest med lite blandad musik. Riktigt trevligt och deras Creedence tribute band var otroligt bra.

Sommaren är inte över men "Sommar" är det. Som vanligt missar jag många men en del har jag hört och det är alltid intressant. Det finns så många öden och en del är väldigt intressanta medan en del är fullständigt ointressanta. Det gäller ju för mig och något annat gäller för andra.

Om jag ska lista de som jag har tyckt är bäst så blir det.

Carina Bergfeldt.

Stina Wollter.

Marie Nilsson Lind.

Mikael Tjernström.

Jill Johnson.

De första tre hade väldigt intressanta och rörande historier som verkligen var gripande.

Den fjärde talalde i ett ämne som berör oss alla och mångas överlevnad.

Jill till sist blev en positiv upplevelse för all musik var specialinspelad och äkta. Hon fick dessutom med om Krisitan Gidlunds besök i Verandan och det plus hans Sommarprat är något som man sent ska glömma.

Fredag den 28 juni 2019.

Sista helgen i juni är här och man undrar som vanligt hur fort kan det gå? Nu är det så och det är bara att gilla läget och fylla livet med musik.

Christina Birgell har lämnat oss och typiskt henne så är det hon själv som meddelar oss det på FB. Christina flyttade ner till Västergötland utanför Falköping från Stockholm. Hon var i många år en välkänd besökare på våra Countryfestivalen och hon drog runt med sin husvagn till dem. Hon startade Svenska Country & Westernklubben. Jag var medlem där och deltog i några sammankomster där. Hon tyckte att vi ska hedra henne med att ta en öl eller Whisky och tänka på henne. Det kommer jag att göra.

För några veckor sedan var det dags för endagarsfestivalen "Stockholm Ameicana." Det var många artister där men det var en av mina favoriter, David Ritschard, som stal föreställningen. Han är något unikt i musiklivet här i Sverige med många strängar på sin lyra.

Jag har ju tidigare skrivit om mina favoriter Blackberry Smoke och deras fina version "My old friend the Blues". Döm om min förvåning när jag på Myrorna härom dagen köpte en cd med The Proclaimers bara för att jag tycker att de är lite trevliga att lyssna på. Senare på dagen när jag var på väg ner till Kjelle 08 och hans sommarfest så stoppar jag i skivan i spelaren och plötsligt hör jag introt. Det är tur att jag var ensam i bilen för det blev full volym och jag jag bara skrek rakt ut. Det var ett Halleluja moment för 15 kronor.

Helgen kommer att tillbringas i Trollhättan och Bohus Malmön hos bror och hans fru. Lite musik blir det i kväll med Aunt Nancy. Inte Country men det ska bli kul ändå.

På tisdag sedan kommer jag och Kalle Klintbo att åka till Eksjö och kolla in Fatboy. Det ska bli kul att se dem igen.

Tisdag den 11 juni 2019.

Sweden Rock har på sedan 1992 och är nog så stor som den kan bli och fortfarande vara hanterbar och ha kvar sin familjära prägel.

I var jag där för första gången och slås över hur välorganiserat allt är. Hu lugnt och familjärt och framförallt ingen fylla eller bråk. Alla är bara trevliga och glada. Visst har några tagit en öl för mycket men enligt tidningen så hade det omhändertagits 10 personer på fredagskvällen som jag upplevde som den största. Räkna ut den promilleandelen på 30 000 besökande.

Hur kan den här festivalen fungera så bra och finnas kvar efter 37 år? Jo. Bra organisation, kvalitet, rätt publik och man tar framförallt betalt som man ska. Betalar man så mycket så super man inte bort det och fyllesvansen hålls borta.

Detta borde flera ta efter i dessa tider när ingen ska betala för sig utan det ska finna bra underhållning och man ska inte betala för det. Försök att jobba under dessa villkor.

Kan det vara så att en del inte sätter värde på bra underhållning så att de kan betala för det? Då tycker jag inte heller att de ska ha det. Jag har faktiskt varit med om ett tillfälle för några år sedan då en person missat att entrépriset stigit med 20 kronor sedan förra året och därför vände i dörren och gick.

Jag ska inte kasta skit på någon viss grupp så därför säger jag inget. Min åsikt är att en tvådagarsfestival som kostar 350 - 400 kronor är för billigt. 800 - 1000 kronor är mera rätt nivå. Jag tror inte att folk förstår vaf det kostar att arrangera.

Så därför. Arrangörer börja att ta betalt så att banden kan få betalt för sitt slit. Detta gäller nog även mig när jag arrangerar.

Hur mycket la jag då på Sweden Rock? Biljett tre dagar 2700 kronor. Hotell 2673 tre nätter + resa. Det är inget man festar bort utan då vill man ha utbyte.

Söndag den 9 juni 2019.

Vilka veckor jag har haft ett tag nu. Då talar jag om musikveckor. Om vi börjar den 22 maj så var ju Rapp och jag på Eric Dindell på Dirty Dick´s i Jönköping. En Amerikansk Blues och Rockartist med rötterna i Avesta. En positiv överraskning.

Sedan gäller det att hålla ögonen öppna och när vi var på Öland fick jag se att Claes Jansson skulle komma till Borgholms gamla Bio och tolka Totta Näslund. Claes gjorde Tottas låtar full rättvisa. En mycket trevlig kväll och jag kunde säga hej till Micke Finell som skötte turnén och spelade i bandet.

Hoppar vi sedan fram till den 29 maj så var det dags igen för Jimmy Z att komma till Stationen i Norrahammar för ännu en bejublad spelning. Med sig hade han Fredrik "Frallan" Johnsson från Kisa. Bara han värd besöket. Jimmy bjuder på sig och drar även lite anekdoter från spelning me Eurythmics.

Till sist så har vi tre dagar Sweden Rock i Norje. Trots att jag inte är någon Hårdrockare så fick jag även där några Guldkorn till livs. ZZ Top, Kizz, Tenacious D, Sir Reg och UFO för att nämna några. Plus bandet som jag åkte dit för. Blackberry Smoke. Visserligen gjorde de inte den här men det var ju en Rockfestival. Minnesvårda dagar med en riktig tur med vädret. Och den här festivalen med cirka 30 000 besökare var ta mig sjutton lugnare än en liten Countryfest. Jag har precis kommit hem fullt utvilad och kanske återkommer jag.

Jag hoppas att det kommer att fortsätta på samma fina sätt under sommaren.

När jag låg ute på vägarna på heltid så blev det många matställen att besöka. Då brukade jag skriva och tipsa om dem. Nu fick jag göra en lite längre resa för några veckor sedan. Det var upp till Falun så jag tog mig chansen till en övernattning i lastbilen. På vägen hem stannade jag lite norr om Örebro och hamnade på Mogetorps Värdshus. Ett trevligt ställe i gammal stil med jättebra mat. De lovade att inte renovera sönder det heller som många gör och tar bort den genuina charmen.

Lördag den 18 maj 2019.

Jag skrev ju förra gången att det är tur att man inte är en professionell bloggare. Många gånger kommer jag på ämnen att skriva om när jag sitter i lastbilen men när jag kommer hem så är det som bortblåst.

I veckan fick jag senaste cd´n med Don Redmon. Som vanligt så är det till största delen originallåtar. Flera skrivna av Andreas själv eller tillsammans med pappa Anders. Den här gången är det också en hel del skrivna av Linda och Peter Dahl. Det är som vanligt en högklassig produktion och Andreas är den Svenska Countryns förgrundsfigur.

Nu börjar många av de gamla artisterna som man lyssnat på och som man träffat lämna jordelivet. För drygt ett år sedan var det Rayburn Anthony. Rayburn startade sin karriär på anrika SUN Records och som tonåring spelade han med Perkins bröderna vilket var en upplevelse för sonen till en frikyrkopredikant. Jag fick hör många roliga historier vid de tillfällen som han bodde hos mig. Han behärskade som många av sin generation både Rock och Country. Här är lite klipp med honom.

Ytterligare en artist som har gått bort nyligen är Huelyn Duvall. Jag tänker tillbaka på en riktig höjdarkväll i Stugan i Stadsparken då jag hade honom där med Janne Svensson och hans gäng som kompband. Det kom folk långväga ifrån för att se detta. Klippet här är med Janne och gänget.

Då och då dyker det upp musik som man inte riktigt väntar sig på TV. Ett exempel är i programmet Trädgårdstider. De har en riktigt go blandning så egentligen skulle man sätta ihop spellistor som följer varje programs musik. Här är vårens programs listor. De ligger väl kvar ett tag innan de tas bort.

I onsdags var Rapp och jag och lyssnade på Eric Lindell. En Amerikan med Svenskklingande namn. En förfader till honom utvandrade år 1900.

Nästa vecka blir det Jimmy Z igen.

Onsdag den 10 april 2019.

Vilken himla tur att man inte ska leva på att skriva dessa oregelbundet, glest kommande inlägg. Tänk att vara tvungen att ha något intressant att skriva om varje dag. Då måste man ju vara en högst kreativ person eller ha så hög kändisstatus så att följarna läser med stort intresse vad man än skriver.

Den gågna helsgen så var jag på en båtresa på Silja med musik som arrangerades av July Morning. Fullt med människor i min egen ålder och en massa artister i min egen ålder också. Lite skilde sig Eva Eastwood från detta och hon gav väl kanske det piggaste intrycket men allt var bra och på det hela taget en mycket trevlig resa.

Väl åter till Stockholm så begav jag mig till Vandrarhem i Sinkensdamm och sedan snabbt till ett ställe som heter Rost. Där var det Bluegrass av hög klass vilket många noterat så det var fullsatt. Jag fick komma in på ren nåder och efter ett tag blev en bra plats ledig och det blev bra musik, god pizza och några Höga Kusten. Toppen!

På TV följer jag just nu Lerins Lärljungar och det är andra säsongen av ett koncept där Lars Lerin har samling varje vecka med ett blandat gäng med olika livssituationer. Denna gång har han och Junior rest med några till Brasilien och sedan ska de anordna en karneval i Karlstad. En mycket sevärt program och hade gemen man så många bra och goda tankar som dessa deltagare så är jag övertygad om att vi hade en mycket bättre värld.

En aldrig övergående diskussion om vad som är en viss musik eller inte pågår hela tiden. Nu har det blossat upp åter vad som är Country och inte Country. Billboard har tagit bort en låt från Countrylistan med artisten Lil Nas X. Den heter "Old Town Road." Det har resulterat i att den gamle "Ace Breaky Heart" Billy Ray Cyrus har gett sig in i debatten och det har kommit en remix med honom och Lil Nas X. Om jag inte mins helt fel så gick diskussionen bland oss hard core Country lyssnare en gång i tiden om Billy Ray var Country eller inte. Lyssna på låtarna och bedöm själva.

Här en som ansåg att Billy Ray inte var Country. "A Gal From San Antone."

På fredag resa till Öland för att gästas där av Caleb Caudle på söndag.

Nu måste jag ta igen mig efter att tagit ut mig så hårt med allt tänkande. Måste bara ta med detta med två tvättakta Countrygubbar. "Feelin´Haggard."

Fredag den 1 mars 2019.

Jönköpings - Posten hade tidigare en nöjesredaktör som inte synkade alls med mig. Jag tror aldrig att han tog in något som jag tipsade om och det visade sig i en krönika som han skrev en gång att han såg Countrymusik var att jämställa med något som katten släpat in. I samma krönika skrev han sedan att en kompis hade fått honom att börja lyssna på denna vedervärdiga musik. Jag är inte säker på att han uttryckte sig exakt så men jag tolkade det så. Att det sedan var det alldeles vanliga som Johnny Cash, Emmylou Harris eller Neil Young gör ju inget. Om vi träffades över en öl någon gång så kanske vi skulle bli världens polare.

Nu visar det sig att egentligen är jag och redaktören väldigt lika. Det kanske är därför som det inte klickade mellan oss. Vi är helt enkelt för tjuriga och har alldeles för förutfattade meningar. Han har hela tiden dissat Lady Gaga som något som inte är bra men genom filmen "A Star Is Born" hade han fått upp ögonen för henne. Det tog bara några minuter av filmen så var han fast.

I mitt fall är det inte Lady Gaga som det handlar om. Jag har alltid tyckt att hon sjunger bra utan för mig handlade det om Vince Gill. Jag kunde knappt se CMA Awards (Jag kunde knappt se det ändå) för jag tyckte att han var det smörigaste som man kan tänka sig.Efter att han slutade där så har jag gett mig tid att lyssna på honom och det visar sig ju att han är en supertrevlig artist, bra sångare och en supergittarrist. Han har gjort massor med bra egen musik och massor av superbra duetter.

Av de moderna sångerskorna så tycker jag bäst om Pink. Det trodde ni inte.

Jag skrev i mitt Nyhetsbrev att Magnus Lindberg har gått bort vid en ålder av 66 år. Jag kan inte låta bli att lägga ut min favorit "Tårar Över City" här heller.

Annat exempel på en bra artist är Rigmor Gustavsson som precis har kommit ut med en ny skiva.

I kväll Janne Schaffer Story på Trottoaren i Jönköping.

Torsdag den 22 februari 2019.

Så kom vintern tillbaka. Kanske bara för ett par dagar men det hindrar ju inte folk från att stå på som vanligt och köra i diket och in i mitträcket. Hoppas bara att de inte slår sig utan att det bara blir plåtskador.

Vi nås hela tiden av de tråkiga nyheterna att någon känd artist har lämnat oss. En del uppnår ju väldigt hög ålder men många går bort alldeles för tidigt. Två som jag saknar mycket och som lämnade in mycket för tidigt var ju Björn Afzelius som bara blev 52 år och Totta Näslund som visserligen hann bli 60 men även det är för tidigt.

Björn kom från Stensholm i Huskvarna som ju inte är så långt från Jönköping eller Hovslätt där jag bor så därför talas det ofta i det lokala musiklivet om att han kom härifrån. Det grämer mig att jag inte var på Konserthuset i går och lyssnade på den spelning som några av hans tidigare medmusikanter gjorde då. Det är ju 20 år sedan han gick bort.

Lyckligtvis så hade jag förmånen att få se både Björn och Totta Live. Björn var då med i Hoola Bandoola Band. Det får man tänka tillbaka på.

Båda hade mycket Country i sig om man ser till texter som var en hel historia och framför allt känslan. Faktum är att båda gjorde låtar i ren Countrystil och den spelningen som jag såg med Totta var med Countrysättning.

Till sist ett par klipp med dem båda.

Björn. Det går knappt att välja en låt med Björn. Man har allt från det finstämda till den till den tuffa verkligheten.

Totta. Likadant med Totta. Det går inte här heller knappt att välja. Han gjorde dessutom helt fantastiska duetter med många tjejer.

Ha det så bra tills vi hörs nästa gång.

Fredag den 1 februari 2019.

Jag har varit på lite musik den senaste tiden men det tänker jag inte skriva om nu. Det har jag redan gjort i mitt lilla Nyhetsbrev som jag roar mig med också. Den som vill ha det lämnar bara sim mailadress till mig.

Däremot så tänkte jag skriva lite om en rescension som Nicholas Ringskog Fferrada Noli skrev i DN häromdagen. Det handlade om en konsert med First Aid Kit på Globen. Det jag tycker är intressant är att han kommer till samma slutsats som jag gjorde för flera år sedan när jag såg dem i Teaterladan på Huskvarna Folkets Park. Jag hade gått för att höra den finstämda musik som Systrarna Söderberg gör men det var fel band som jag gick på. Detta var Rocksystrarna Söderberg som uppträdde med en hörselskadad ljudtekniker som mixade upp trummor och bas så att det andra knappt hördes. Varför de hade med en Steel som inte hördes fattar inte jag. Detta var säkert skitbra för dem som gillar Rocksystrarna men jag gillar den fina stämsången så jag gick efter halva spelningen. Som Nicholas konstaterar på slutet är att han saknar de två finstämda systrarna men som dessa så får de inte spela på Globen. Jag vet vilka jag väljer och helst på en litem scen. Läs vad Nuicholas skrev här.

Som en del vet så älskar jag TV serier. Eftersom jag bara har markkbunden TV så blir det ju SVT. Exempel på favoriter här. Band of Brothers. True Detective. Hill Street Blues.

För att inte tala om Sopranos som snart kommer som film med James Gandolfini´s son som den unge Tony Soprano. Det blir något att se fram emot.

Jag ska nog nämna lite om musik som jag sett. Fredrik "Frallan" `Jonsson talade mycket om sin 40 årskris när jag såg honom. Jag har aldrig haft något ålderskris tidigar. Däremot höstkriser när kylan och mörkret kryper sig på. Nu däremot så tror jag att jag har fått en 63 årskris. Hoppas att den går över när jag fyller 64. Det går ju inte att göra något åt åldern. Däremot så kan man påverka vad man gör med sin tid och där finns det mycket övrigt att önska. Jag ska försöka att njuta så mycket som jag kan famöver men det kan vara lättare sagt än gjort ibland.

Fredrik "Frallan."

Njut nu!

Torsdag den 17 januari 2019.

Första raderna för i år. Det blev ett långt uppehåll men till stor del så handlar det om mina bristfälliga kunskaper i webbteknik. Jag tappade kontakten med Hemsidan och sedan har jag haft fullt sjå att hitta tillbaka till den. Den stackar supporten på Webbhotellet har fått ta del av min frustration över mitt tillkortakommande. Nog om detta.

Jag har hunnit med några musiktillställningar. Dels en privatspelning med Jimmy Z. En Världsartist som bland annat spelat med Eurytmics. För min dels så är detta egentligen det ultimata. En begränsad skara får ta del av en artist som bara är där för denna lilla utvalda skara. Det kommer att mera sådant framöver.

Pustervik är ett ställe som jag aldrig varit på tidigare men när jag kom in där så kände jag direkt att det är ett ställe som jag gillar. Lagom ruffigt som man kan komma till som man går och står.

Vad kommer nu framöver? Vi börjar med Fredrik "Frallan" Jonsson på en privatspelning på fredag. Sedan blir det Indoor Country Festival i Karlstad nästa helg. Fortsättning föjer med ett Hoobyband med Calle Moraeus den 1 februari. Själv så ska jag fixa en liten spelning med en Amerikansk Countrykille som heter Caleb Caudle på Gästgiveriet i Södvik den 14 april. Fortsättning följer med tre dagar på Sweden Rock och det senaste som är bokat är John Prine som spelar i Gävle.

Det kommer säkert till mera. Vi har nämligen träffats några stycken i dag och det kan bli Ydre Countryfestival igen i sommar.

Lite ringrostig är jag i skrivandet men nu är jag ändå tillbaka.

Kom med kommentarer och tips om allt möjligt. Jag tar gärna emot mailadresser till det nyhetsbrav som jag skickar runt om arrangemang som jag hittar.

Fredag den 19 oktober 2018.

Musik berör mig mycket men på olika sätt. Jag kan bli hög, sorgsen, glad eller negativ. Den negativa försöker jag att undvika bland annat att snabbt som ögat stänga av om jag drabbas av den på radio.

Det som jag av eget val lyssnar mest på är ju Country, Rockabilly och Blues. Rockabillyn ger mig en känsla av fest och glädje. Country och Blues spänner över hela känsloregistret. Inklusive att ofta så är musikerna ena riktiga hejare på sina instrument.

En nackdel med Sverige är att det är ett alldeles för stort land och ofta finns de bra musikerna inte där jag finns. Man har ju sin begränsning både vad det gäller tid och pengar. Varje gång jag tar en Trisslott så är jag övertygad om att nu är pengaproblemet löst men det har inte hänt ännu.

Här en av mina senaste upptäkter Daniel Norgren.

Är det någon mer än jag i min ålder som bryr sig om Idol? Senast så blev jag måkta upprörd när Vanja fick lämna tävlingen. Det känns fel att någon som är så bra får lämna och en del som är helt talanglösa får vara kvar bara för att tjejerna tycker att han är söt. För söta pojkar sitter säkrare än speciella och kaxiga tjejer. De ses mera som en utmanig tror jag som amatörpsykolog.

I kväll är det dags igen och då får vi se om de söta pojkarna får vara kvar.

Lördag den 6 oktober 2018.

Eftersom jag följer Idol så har jag en del tankar runt det. Ibland kan det ju tyckas konstigt att jag som 60+ följer detta men det är värt att följa det hela säsongen för att få vara med om de magiska tillfällen när det bara är så bra. Jag tänker på Kadiatou i går.

Att sedan Ambér åkte ut i går tycker jag var synd trots att hon inte gjorde sitt bästa framträdande i går och trots att hon egentligen inte är en av mina favoriter.

Sedan har vi det här med sångtexter inom Countrymusiken. Där kan man ju höra låtar som handlar om saker som aldrig tas upp i Svensktoppslåtar. Till exempel Zephaniah O´Hora som sjunger om att han inte kan låta sin tjej gå men att han ändå släpper henne fri som jag tolkar det med hjälp av en pistol.

Vi har också sådant som låter som rent nonsen men är jättebra som "To Ray" med Red Henderson. Det är sådant här man hittar när man plockar i sin skivhylla.

I morgon blir det nog Ellen Sundberg som sjunger Kjell Höglund.

Fredag den 5 oktober 2019.

Jag tycker själv att jag är ganska aktiv på att hitta olika musikarrangemang men det har visat sig att utbudet är så stort så man ligger hela tiden efter.

De senaste sakerna som har gått mig förbi är The Mavericks i Danmark och hör och häpna. The Derailers i Helsingborg. Detta stör mig ganska rejält. Visserligen så kan man inte vara med överallt men om man inte har koll på det så är det ju helt omöjligt. Skärpning säger jag till mig själv!

En sak som jag följer, vilket kan verka banalt, är Idol. DEt roliga med Idol är att det ju finns så många duktiga människor som bara dyker upp.

Nu ska jag ut och snurra lite på nätet och kolla så att jag inte missar något. Blackberry Smoke på Pustervik är redan inköpt och bokat och sedan kommer Ellen Sundberg till Kulturhuset på Tändsticksområdet i Jönköping nu på söndag. Det får jag försöka gå på.

Onsdag den 19 september 2018.

I går såg jag ett mycket bra program på TV om Michael Jackson: Jag är ju ingen fanatiskt diggare av hans musik men jag tycker att han var en makalös artist. Programmet innehöll från starten på Motown till Albumet "Of The Wall" där Michael hade tagit kontroll över sitt skapande. Det intressanta med denne artist var att han tidigt satte upp sina mål och det fanns ett handskrivet papper som man visade där han skrivit ner dessa. En av punkterna var att han skulle starta där de största hade slutat tidigare. Man kunde se en artist som gav upp allt annat för att förverkliga sina mål. Det var också tragiskt för man fick ju bilden av en mycket isolerad människa som hade slutat leva ett liv som så avvek från det normala. Det var väl också en del av det som gav honom en sådan mystik.

Jag fick en reaktion på ett av mina inlägg på FB. Det var Jonas Öhman. En trevlig skribent som bland annat skriver krönikor hos Ginza och i våra Coutrymagasin. Det handlade om att vi som gillar Country och Rockabilly ofta förutsätts ha en viss politisk åsikt. Inget kan ju vara mer fel. Visserligen så kan jag ju konstatera att vissa åsikter överväger men att alla skulle ha dessa är långt ifrån sanningen. Själv har jag fått erfara förvåning när jag har tagit ställning i vissa frågor. Det är en balansgång att gå om man vara ska vara helt utan åsikter eller om man då och då ska ta ställning. Hur man än gör så gör man på något sätt fel.

Gå gärna in på Jonas sida Om Country.

Efter en kort tid med Smartphone så märkte jag att började utveckla ett beroende av denna tingest. Jag trodde att jag var immun och att det inte skulle kunna hända. Därför beslutade jag mig för att stämma i bäcken med en gång. Att jag kom in i detta beroende så snabbt beror delvis på att jag har varit bunden vid hemmet under några veckor nu på grund av sjukdom. Nu ligger telefonen i ett ennat rum och jag tar bara upp den när det ringer. Jag har också bestämt att när jag är tillbaka på arbetet så stannar telefonen i lastbilshytten när jag lämnar den. Surfen kommer också att stängas av när jag går ut från hemmet. Såvida inte omständigheterna påkallar att jag måste göra en sökning. Även databeroendet måste stoppas så nu är den igång lite på förmiddagen för att kolla mail och göra lite uppdateringar och sedan stängs den av.

Tisdag den 18 september 2018.

Jag har ju redan beklagat mig i mitt Nyhetsbrev så jag ska låta bli här men vill bara säga att jag det skulle kunna vara bättre just nu. Hade det inte funnits all denna bra musik att lyssna på så hade det varit riktig illa.

Hösten är ju här med premiär av alla nya serier. En del för andra eller tredje säsongen och det är inte säkert att de håller i längden. En tanke om "Springflod" är hur en tjej som går någon sorts utbildning kan få springa ut och in på brottsplatser utan att någon lyfter på ett enda ögonbryn. Samma med Läckbergs mord. Kan man bara för att man är gift med en polis klampa omkring hur man vill. Jag hoppas att det inte har någon förankring med verkligheten. Däremot så tycker jag att Springflod är så mycket bättre i jämförelse med Fjällbackamorden.

Så till en av dessa återkommande långkörare som man i sig kan kalla en Dockusåpa. Jag tänker på Idol och inslagen är ju ofta klippta ur sitt sammanhang för att gör allt lite mer dramatiskt. Trots detta och att det går på TV4 med alla reklam så tittar jag gärna på det. För övrigt så växlar jag alltid över till SVT under reklaminslagen. Det jag tycker om det här programmet är att det finns riktiga Guldkorn bland alla som kanske har lite för höga tankar om sig själva. Det är synd om dem när de förstår att de levt med en illusion som inte stämmer och många gånger har det hejats på av en omgivning som inte riktigt har tänkt på konsekvenserna av detta. Det ska bli spännande att se hur det går i år.

En annan favorit är repriserna av "Seinfeld". Bara basintrot är värt att höra och karaktärerna är ju helt sjuka.

Nu ser jag fram emot att hösten återgår till det normala med en lagom blandning av arbete, musik, friluftsliv mm.

Fredag den 27 juli 2018.

Det är tufft nu. Det enda man orkar med är att lyssna på musik och Sommar i P1.

Vad det gäller Sommar så tror jag att det finns en liten Countrydiggare i de flesta människor.

Som belägg för mitt påstående så kommer här ett par exempel. Inge Thulin. Söndagen den 22 juli. Han hade med John Prine och Mac Wiseman med "Blue Eyed Elaine."

I dag hade David Cairns, Englands Ambassadör i Sverige, med Waylon Jennings med "Good Ol´ Boys."
Den här låten var tydligen Theme Song i "Dukes of Hazzard."

I morgon åker jag på Bröllop i Borås. Det är brorsans yngste Adam som ska gifta sig.

Torsdag den 19 juli 2018.

Countrymusik är ju något som jag har lyssnat på så länge jag kan minnas. Först på radion hemma i Norrahammar men sedan aktivt genom skivköp och konsertbesök. Jag har mju även haft förmånen att stå som arrangör och lite hobbybokare men varierande framgång. Det har gett många oförglömliga tillfällen och möten.

Vad som är så bra med Countrymusik är lite svårt att säga men i grunden är det nog känslan jag går på. Det finns inte mycket som kan få mig i sådan stämning som en bra Countrylåt. Ja, rent av gråtmild.

Här är en av de anledningar som gör att jag fortfarande har hopp om att den Countrymusik som jag ska började lyssna på på -60 talet ska leva vidare. Mo Pittney, 22 år gammal.

Dessutom så måste jag även dela med mig kippet med Mel Street som spelade in den 1972. Mel Street blev bara 43 år gammal då han på sin födelsedag 1973 tog sitt liv genom att skjuta sig.

En annan Mel gjorde även en version av den 1973 på Albumet "Sawmill."

Det är en glädje när man kan gå till skivhyllan och plocka fram dessa pärlor. Dessutom om ni hittar "Smokey Mountain Memories" med Mel Street så köp den. Ni kommer aldrig att ångra det men glöm inte att det ska vara på vinyl.

Onsdagen den 11 juli 2018.

Spelningen med Jumpin Tom på Gästgiveriet i Södvik blen en riktig höjdare. Han fick igång publiken till riktig spontandans så att till och med jag var uppe och hoppade. Det är spontant så att det förslår.

När det stämmer med mina tider så brukar jag lyssna på Sommar i P1. Tisdagen den 3 juli var det prästen Kent Wisti som var Sommarvärd. Han är väl inte som andra präster utan väldigt frispråkig och jag tyckte att han var intressant. Döm också om min förvåning när han plötsligt spelar " The Year That Clayton Delaney Died" med Tom T Hall. Det är andra gången på kort tid som denne fantastiske låtskrivare dyker upp på TV eller Radio.

Måndag den 2 juli 2018.

Som den serienörd jag är så såg jag sista avsnittet av "The Newsroom" och där dök den här klassikern upp. "That´s How I Got to Memphis."

Den skrevs av Tom T Hall och Bobby Bare gjorde en inspelning av den som jag gillar skarpt.

Det är för övrigt hur många som helst som har spelat in den men så är det med bra låtar.

Planeringen för Ydre Countryfestival går vidare men det är mycket att tänka på. Det är lätt att glömma något.

För övrigt så är jag hemma emellanåt och vattnar blommer och jobbar lite men jag försöker vara på Öland så mycket jag kan.

Dit kommer för övrigt Thommy "Jumpin Tom" Borsén på fredag.

Måndag den 28 maj 2018.

Det har varit en mycket lugn och skön helg. I lördags var vi inne hos barndomskompisen Christer och fru Ingela. Vi tog ett dopp i poolen och snackade om allt möjligt.

I går besökte vi Fikerian Pop Up på Hofslätts Hembygdsgård tillsammans med kusinen Mirjam och hennes man Stefan. Fikerian drivs av Andrea Brännström som vann "Hela Sverige Bakar 2017." Mycket läckerheter fanns det att välja på. Njutbart i solen och därefter tog vi en tur upp till Harsafall.

På lördagen såg jag även reprisen på TV1 av programmet om Eva Eastwood. Man behöver påminnas ibland om hur bra hon är och hur mycket hon har gjort. Visserligen så har jag bara de cd som hon har gjort på Tail men det är inte så lite det. Hon och systern Carina har dessutom ett tuftt levnadsöde som berör. Ni som inte har sett det måste gå in på SVT play och titta!

Lördag den 26 maj 2018.

Jag kan inte fatta hur de som Bloggar kan ha något att skriva om varje dag. Själv har jag svårt att få till något en gång i månaden.

Spelningen med Rov Ickes och Trye Hensley i Gränna Kyrka var något av det bästa som jag hört någon gång. Det här var musik i Världsklass och var och en är de super på sina instrument och när de sedan stod mot varandra och spelade smatidigt så lät det som att det var ett enda instrument. Helt fanatstiskt.

Den senaste tiden har jag känt mig oerhört splittrad och jag känner att det är en massa som jag vill men inte hinner ta tag i. Synd att man är tvungen att arbeta också. Jag har egentligen inte tid med det.

Nu är det tomt i huvudet på mig för tillfället. Frågan är vad det säger om mig. Vi hörs.

Torsdag den 19 april 2018.

Min USA resa fick väl inte det resultat som jag hade förväntat mig. Det är inte mycket att orda om men gubben är rätt klen när det gäller.

En sak som jag har med mig hem är ändå ett besök på The Station Inn i Nashville. Där spelade Rob Ickes och Trey Hensley vilket är en duo i Världsklass. Nu slumpar det sig så att de kommer till Gränna Kyrka den 6 maj. Ett givet besök blir det där.

I Nashville sprang jag även på Karin Risberg. En bra Svensk Countrysångerska som även har haft ett samarbete med Mats Ronander i ett band som kallades Stockholm Stoner.

Planeringen fortsätter för Ydre Countryfestival.

När jag satt hemma sjuk för några veckor sedan så tog jag mig för att titta på några gamla filmer som jag har. En av dem var "Power" med Gene Hackman (En av mina favoritskådespelare) och Richard Geere. I den filmen var "Sing, Sing, Sing" med Benny Goodmans Orkester och Gene Krupa på trummor ett återkommande inslag. Den sätter sig verkligen.

Söndag den 1 april 2018.

Påskdag och jag har legat lågt sedan i torsdag för att bekämpa en förkylning som bröt ut i veckan. Den måste bekämpas för på fredag lyfter jag mot Trump Land. Jag hade lovat att inte åka dit när han fortfarande är President men vem vet om framtiden. Han kanske blir omvald och jag kan ju falla ner och dö när som helst så det är bara att passa på. Det gäller bara att passa sin tunga för i de kretsarna som jag kommer att röra mig så kanske det finns en och annan anhängare av honom. Det kanske till och med är så bland de släktingar som jag ska besöka. Vem vet?

Alltså blev det inget Öland i år. Tråkigt men om jag inte faller ned död så kommer det flera Påskar.

Påsken har ju även genom åren förknippats med musik för mig. Många år på Scandinavium i Föteborg och sedan ett par år med Påsk Country på Mellodi i Jönköping. Inget varar dock för evigt så det är blott minnen nu.

Ett annat minne är Country at Sea som jag nämnde i förra brevet. Det är riktigt kul att komma ut på en sådan här resa och man kan bara strosa omkring och snacka med folk. Lyssna på musiken och ta sig något gott att dricka. Att jag sedan har förmånen att få boka in några band gör ju också att man kommer in bakom kulisserna lite.

Jag kan inte låta bli att ta med ytterligare ett Countryklipp från Simpsons.

Som sjukling så brukar jag plocka fram gamla VHS och DVD. Den här gången hittade jag ett band med diverse och därbland ett avsnitt av Ally McBeal. Ni vet ju att jag är TV serieslav så naturligtvis följde jag det. Den som gjorde många musikinslag i serien var ju Vonda Shepard men även Berry White var ju med. The Dancing Baby med Björn Skifs var ju också med.

God forsättning nu på resten av Påsken och hoppas att ni inte går på för mycket första aprilskämt.

Måndag den 26 mars 2018.

Det är väldigt mycket på gång nu eller också är det så att jag inte behöver så mycket för att det ska bli mycket.

För en tid sedan så var jag för första gången på Pumphuset i Borås. Jag och svågern Anders åkte dit för att kolla in Gabriel Kelley som man kunde se första gången i Jill´s Veranda. En mycket trevlig kväll blev det på ett kul ställe.

Nästa musiktillfälle blev Rockabilly i Parken. Alltså Huskvarna Folkets Park. En kul kväll med musik i varierande stil. Allt var inte Rockabilly men mycket bra ändå.

Senast så var det dags för Båtresan "Country at Sea". Här är det mycket musik både på ut och hemresan och Jag hade förmånen att få boka in flera band där. Bland annat Country Side of Harmonica Sam. Tyvärr så är väl inte Countryfolket lika villiga att ställa upp som Rock och Rockabillyfolket men Viking Line löste det med att fylla upp båten med ordinarier passagerare av vilka många deltog för fullt.

På gång härnäst är sedan en tvåveckorstur till USA. Det är min bror och jag som ska åka över för att hälsa på lite släkt och lyssna på musik. En liten Roadtrip blir det från Nashville ner till Texas och åter. Vi ser fram riktigt mycket mot detta.

I augusti är det sedan dags för Ydre Countryfestival att göra comeback. Den 18 är datumet och platsen blir Rydsnäs Loge i Rydsnäs. Inför det så är det en hel del att tänka på.

Lördag den 27 januari 2018.

Eftersom jag är en gammal stöt som hänger mig kvar vid det som jag är van vid så läser jag papperstidningaroch tittar på tablå TV. Jag har för övrigt bara de fria kanalerna som jag får in via en antenn på taket. Jag köper fortfarande skivor, både cd och vinyl. Dessutom så lyssnar jag på radio i en helt vanlig radioapparat. Genom Tv och Radio som till 99 % kommer från SVT och SR så får se bra serier, nyheter och samhällsinformation utan avbrtott av störande reklam.

Ett av de program som jag försöker att lyssna på dagligen är Nordegren och Epstien i P1. Thomas Nordegren är en fanatisk Operaälskare, vilket jag inte kan påstå att jag är. Därför har han ofta gäster som gör framträdanden i programmet inom denna genre. Döm om min förvåning när han härom dagen annonserade att dagens gäst var Gabriel Kelly som vi såg i Jills Veranda för något år sedan. Riktigt bra och det som imponerade på mig var Gabriels Svenska som han hade lärt sig som utbytesstudent här för 16 år sedan. Lyssna gärna på SR play från den 25 januari.

På Tv så har ju Stjärnorna på Slottet gått och när det var Ann - Louise Hanssons dag så nämnde hon ju att hon hade gjort några Countryplattor. Både på Svenska och Engelska. Det var något som jag hade förtängt men jag hade ett par av dessa LP. Det enda problemet är att när jag ska plocka fram dem så är de borta. Kan det vara så att jag var så renlärig Countrytaliban så att jag har gjort mig av med dem? Det var dumt, för trots att det inte öppet ville erkänna att jag tyckte att de var bra så kunde de ju fått vara kvar. Nu måste jag lägga ner jobb på att skaffa dem igen.

Just nu är jag lite spänd. För första gången på flera år så ska jag göra en liten körning till Norge igen. Jag åker på måndag och ska lossa i Tönsberg på tisdag. Övernattningen gör jag i bilen när jag har kommit fram till Tönsberg. När man ska göra en övernattning så är det bara lite kul och känns lite som ut och campa. Skillnad var det när man åkte på söndag eftermiddag och kom hem på fredag kväll. Då var det bara att köra, äta, sova och hålla reda på att man inte körde för mycket.

Trots att jag sagt att jag inte ska åka till USA när de har en viss president så har jag låtit övertala mig av brorsan. Planering pågår för en tur i april. Nytt pass är införskaffat.

Ett Gott slut och Ett Gott Nytt År!

Lördag den 30 december 2017.

En liten summering av Jills Veranda från min sida är att jag tycker att det varit en bra och omväxlande omgång med intressanta gäster och ämnen som har tagits upp. Mellanmusiken har också varit bra och i min smak.

I mitt senaste brev som jag skickar ut på mail så listade jag lite ställen som har live Country. Detta är ju mycket lovvärt men tyvärr är det ju så att oftast så är det ingen entré och det innebär då att utrymmet för gage blir begränsat. Som jag ser det så blir det bara lokala band som kan spela då och därmed blir ju utbudet inte så stort. Jag har en känsla av att vi måste vara beredda att betala lite för att gå och lyssna på vår musik annars så dör engagemanget från banden ut.

Några bra cd har det blivit till Jul. Bland annat Caleb Klauder & Reeb Wilms.

Torsdag den 29 december 2017.

2017 närmar sig sitt slut nu och dagarna går liksom på tomgång nu när det är mindre att göra med transporterna som jag sysslar med i vanliga fall.

Då kan man bland annat ägna sig åt att lyssna på Vinter i P1 som i dag hade Tomas Sjödin som värd. Hans program var mycket tänkvärt och dessutom så spelade han en del bra musik. Bland annat "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" med Lena Andersson. Original "I´m Gonna Be a Country Girl Again." med Buffy Sainte-Marie. Lena bor förresten i USA nu och kom ut med en cd 2015 med titeln "Open Your Heart."

Detta för osökt till Lalla Hansson och hans "Anna och Mej." Original "Me and Bobby Mcgee." med Kris Kristofferson.

För att återgå till Tomas Sjödin så spelade han även en bra låt med Emmylou Harris. "Goodbye."

En mycket bra version av "Joe Hill" med Joan Baez.

Lördag den 23 december 2017.

God Jul!

Torsdag den 16 november 2017.

Hösten präglas av två musikprogram på TV. Dels är det Idol i TV4 och dels är det Jills Veranda i SVT.

Om jag börjar med Idol så har jag varit dålig på att föja det de senaste åren men i år har jag gjort det igen så gott jag kan. Min åsikt är att det håller en hög klass i år och nu så börjar det komma till en punkt så det känns jobbigt med varje deltagare som åker ut. Lite jobbigt tyckte jag det var när Magnus åkte ut men jag är fullt medveten om att han inte hade så stor chans att vinna rubbet men han var en glädjespridare.

För mig så är den klara favoriten Jemima. Hon är faktiskt i en klass för sig. Övriga två som borde vara med i en final är Hanna och Chris.

Jills Veranda i går toppade faktiskt i går. Programmet med Kristian Gidlund står ju ut som det bästa både på grund av att Kristian hade en sådan koll på musiken men naturligtvis genom den stora kraftansträngning det måste ha varit för honom att genoföra det. Frid över hans minne.

Sedan kommer detta avsnitt med Maxida Märak. Maxida väjer inte för något utan tar upp de känsliga ämnena om behandlingen av urinnevånarna i USA och Sverige. Dessutom så är hon en stor personlighet och en jättebra artist.

Som komplettering så vill berätta att Maxida har haft ett samarbete med Downhill Bluergrass Band. Det är värt att kolla in.

Onsdag den 18 oktober 2017.

Då och då så hamnar man på något kul när man bara sitter och slötittar lite på TV. Den här gången var det en Dansk serie som heter "Tobias och Tårtorna." Det handlar om en kille som åker omkring i olika länder och kollar in lokala bakverk. Om han har någon bakgrund som konditor har jag ingen aning om. I detta avsnitt så besöker han USA och Texas. Där får han pröva på alla möjliga onyttigheter som man ju älskar i USA. Där förekom även en så kallad vapensamlare som hade cirka 300 vapen varav ett antal automatvapen. Vad nu en privatperson ska ha sådana till?

Tobias besöker även en lokal Countrystjärna som har en egen bar med scen. Hans namn är Chad Hudson och är inte alls oäven. Ett trevligt program och man får som sagt ta det onda med det goda.

Ett intressant program som jag såg på Kunskapskanalen var detta. Där fanns också en gammal Blueslåt med, som beskriver situationen som den var långt in på -60 talet och troligtvis än i dag för Afro Amerikaner i USA.

Måndag den 9 oktober 2017.

Den senaste masskjutningen på en Countryfestival i Las Vegas har skakat mig djupt. Jag vet att ett flertal vänner till mig var där men jag har inte hört annat än att det gick bra för dem till skillnad från ett stort antal andra döda och skadade.

Som jag nämnt tidigare så är jag en riktig TV serienörd. Detta resulterar i mycket slagningar på nätet efter låtar som jag hör i avsnitten. Det är så att ofta så innehåller många serier mycket bra låtklipp. En av de serierna är Billions som går på söndagskvällar. Episod 5 i säsong 2 som går i SVT nu startade med (I´d Be) A Legend In My Time med Johnny Cash.Cash hade med den på "American V: A Hundred Highways." utgivet postumt 2006. Låten skrevs och spelades urprungligen in av Don Gibson. Den var med på LP´n "Sweet Dreams" som kom ut 1960.

Lite musikhistoria men man lär sig otroligt mycket på detta. Genom att söka så hittar man bara mera och ibland så kan det ta lite för mycket tid.

Kan någon ge ett råd om hur man blir av med en efterhängsen förkylningsinfektion? Jag har försökt med att gå på och jobba som vanligt men det var inte bra så nu har jag hållt mig i stort sett still i över en vecka men så fort jag börjar att röra på mig så är det som att det blommar upp igen. Tröstlöst är ordet för det.

Torsdag den 21 september 2017.

Jag brukar då och då tala om Ahaupplevelser. När jag pratar om musik så kan man nästan bara få det när man får höra något som man inte känner till förut. Här har jag ändå fått det när jag hör en låt med en artist som jag känner till. Det handlar om Teddy Thompson som förutom sin solokarriär då och då gör lite sidoprojekt. Här med något som han kallar The Poundcakes. Jag älskar dessa artister som har sin hemvist i annan musik men sedan gör en Countryskiva med sina tolkningar. En spelning med detta skulle få mig att boka en biljett och flyga iväg för att se det. "Just a Girl I Used to Know."

Kan bara inte låta bli att lägga ut den här versionen också.

Tänk tanken att man är i N Y. Spontant går in på ett musikställe och får uppleva detta. Jag tror att man skulle leva på det resten av livet.

En skön upplevelse kan man få när man tittar på Idol i TV 4. Ett av de får program som jag står ut med på den här kanalen. Lyssna bara på Christoffer Kläfford när han gör Chris Isaak´s "Wicked Game."
Denne kille är helt fantastisk men han måste nu skapa sin egen scen för detta har redan gjorts. När han gör det så ligger världen för hans fötter. Konstigt förresten att han ska behöva vara med i Idol. När en så bra artist inte redan är stor så förstår man hur hård konkurrensen är.

Nu släpper det loss med musik både här och där. Jag ska försöka att ta mig samman och ta mig ut då och då. Jag har tänkt att börja med Jolie Live på lördag. Sedan till Borås och O´Brother den 14 oktober. En sak som också garanterat blir av är John Holm på Spira den 24 november. John Holm är en av de artister som jag nämnde i början, som har gjort en otroligt bra Countryskiva. Snacka om känsla här i "På Andra Sidan Ån."

En sak som jag var på var i lördags när T J Leonard spelade på Dirty Dick´s Saloon. Mycket bra. Dessutom så var det kul att träffa Cahtrin och Peter. Det var ett tag sedan.

Till helgen mera hitta ut.

Tisdag den 12 september 2017.

I det lilla Nyhetsbrev som jag går ut med så efterfrågade jag intresse för en Countryfest på Öland. Förutom brevet så fick jag hjälp av Marcus Thell i Smålands Country Club att ta med det i deras tidning. Jag bedömer att någonstans mellan 200 - 300 personer fick del av frågan. Fyra svar fick jag, vilket jag inte kan sticka under stol med, gjorde mig lite besviken. Däremot så var ju beslutet enkelt. Det finns inget intresse av att åka till Öland och lyssna på Countrymusik, så det finns inte mer att fundera på där.

Inte heller fick jag in några svar på min lilla tävling om vilket Svenskt band som jag har ett kassetband med. Det var ju visserligen några år sedan men rösterna går att känna igen.

Senaste helgen på Öland innehöll både regn och sol. Söndagen var som en sommardag vilket ofta händer där i september. Det var tur för mig. Det gav mig möjlighet att måla färdigt ett påbörjat arbete som jag skjutit på hela sommaren. Är det inte typiskt?

Till helgen så är jag gräsänkling. Då gör jag precis vad jag vill. Det kommer att bli Hitta Ut orientering och ett besök på Dirty Dick´s Saloon för att lyssna på TJ Leonard. Vi kanske ses där. Tala i så fall om att du läst de här raderna.

Tisdag den 29 augusti 2017.

Med sedvanlig oregelbundenhet skriver jag mina små inlägg och nu är det dags igen.

I var det P4 Nästa i Linköping. Miah boende i Hovslätt tävlade med låten ""That´s when we all come falling down." Det blev en hedervärd andraplats. Dessutom så deltog en Contrysångare som jag har haft lite kontakt också. Chis L Svensson från Skåne. P4 nästa ligger kvar ett litet tag för lyssning.

Sommaren har enligt min mening varit riktigt bra. Kanske inte så varm men det har jag inte några problem med. Det blev inte heller en sådan supertorka på Öland som man varnat för utan grönskan har bibehållts bra på vår del av ön.

Förra året gjorde jag en önskelista över vad jag ville beöka för arrangemang men det hade jag inte gjort i år så därför har jag inte varit så aktiv. En del har jag ändå hunnit med. I Löttorp var jag på en föreställning med Leonard Cohen på Svenska. Detta var Bengt Harling som tillsammans med duktiga musiker gjorde fina tolkningar.

Sedan var det Doug Seegers i Kalvhagen som jag har skrivit om tidigare. Detta var stundtals 100 % Country och tänk om detta kunde göra att folk förstår att de verkligen gillar denna musik och rúsar till nästa arrangemang. En mycket trevlig kväll.

Det tredje musikarrangemanget på Öland blev på Runsbäcks Lada söder om Färjestaden. Magnus Bergman & Pocahontas gjorde en bejublad förställning med musik av Niel Young. Riktig mycket imponerade den unge trummisen Vilmer Wikström.

I övrigt så har det varit Lars Molinpjäs med Teater Proximus. Mycket besök av vänner och dessutom så har den bästa byn på Öland levt upp ytterligare med nya ägare till Gästgiveriet. Bara att önska lycka till.

På hemmaplan har det blivit Gränna Bluegrassfestival och Hembygdsdag i Hovslätt med Willys Pegleg från Nässjö. De spelar irländsk musik så att man inte kan stå still.

Musikmässigt var väl det i stora drag vad som hänt. På fredag så blir det Blues i Skillingaryd. Det ska bli kul.

Ett exempel på musik som varit på Öland i sommar men som jag tyvärr missade.

Just nu är det många serier att följa på TV så det är fullt upp. Avslutningslåt till "Eftelysta för mord" görs av Mia Wray.

Till sist en tjej som jag tycker hörs alldeles för lite. Moa Lignell.

Söndag den 30 juli 3017.

Halvtid på semestern och två veckor kvar.

I tisdags var det storfrämmande i Kalvhagen. Då var Doug Seegers där och han gjorde en riktigt bra spelning inför en publik på närmare 600 personer. Det är så roligt när så många kommer till en Countryspelning. Tänk om det kunde vara så varje gång.

Författaren till "En man som heter Ove", Fredrik Backman, var Sommarpratare i dag. Jag kan bara säga att hans vänner behöver inte oroa sig över vilken fruktansvärd musiksmak han har utan han har tvärtom en alldeles utmärkt musiksmak. Eller som han uttrycker det. "Om du som lyssnar inte gillar Dolly. Då är det faktiskt du som har problem och inte jag." Här är två exempel på hans musikval. Bill Currington och Holly Williams.

Till veckan så är det Borgholms Blues & Rockfestival och då ska jag vara lite frivilligarbetare. Det ska bli kul och det blir en hel del bra band där. Bland annat Linda Gail Lewis.

Fredag den 7 juli 2017.

Min Fru har åkt till Öland, Öland by the sea. Denna strof har jag snott av Povel Ramel och ändrat lite i. Då hade jag inte tänkt bjuda hem Stig Järrel och spela bort Hembiträdet på Poker utan tanken fanns på Nääsville Bluegrassfestival. Det enda problemet är bara att för att ta sig och de tre arbetskamraterna till Öland så försvann även den enda bilen i hushållet. Bara att stanna hemma i Hofslätt då.

Man får väl ta det som just som en Man och Hitta på något annat då. Just det! Hitta Ut blir det. Jag har inte kommit igång med det än så jag ligger 130 kontroller efter så det finns allt lite att ta tag i och det räcker intre på långa vägar med en helg för att fixa det. Nu finns det till och med kontroller ända uppe i Gränna vilket inte är mer än rättvist. Varför ska de bara ligga i och runt Jönköping.

Det här med Spotify är konstigt. Jag har loggat in via min Facebook ibland men sedan slutade det att fungera från Internet Explorer. Då kollar jag med Opera som jag också har nerladdat, Inga problem. Så därför roar jag mig med att lyssna på en del favoriter som jag har gjort en spellista med. ElfCountry heter den.

Sista ledtråden i den inofficiella tävlingen om det mystiska Countrybandet. Efter det så är det slut och allmänheten kommer att sväva i ovisshet om vilka det är. Om man inte känner igen dem och hör av sig vill säga.

Fredag den 30 juni 2017.

Sista dagen i juni är här och två veckor kvar till semester. Som vanligt så blir det Öland som gäller för detta.

Oförtrutet fortsätter jag med tävlingen om vilket band det är som spelar på en gammal kassett som jag hittade. Här alltså ledtråd nummer 4. Trots att jag inte har någon aning om det är någon som tänker på det så tycker i varje fall jag att det är lite kul. Jag kan väl säga att detta band har utmynnat i minst tre andra band som var för sig är mycket bra.

Den som har något kul att dela med sig om. Hör av er antingen direkt till mig eller skriv på Gästboken.Utan tips så har jag inte så mycket att dela med mig om.

Torsdag den 22 juni 2017.

I mitt senaste Nyhetsbrev så gav jag exempel på arrangemang som görs av eldsjälar och entusiaster av bra musik i enkla former. Det finns ju naturligtvis många fler i vårt avlånga land men det var ju några som jag haft kontakt med. Nedan kommer ett par exempel ytterligare.

Kalvhagen i Södvik där Ann-Sofi och Ingemar ett antal år har kämpat med att sprida glädje med sina arrangemang. Många kända artister har uppträtt där som exempelvis Hasse "Kvinnaböske" och Doug Seegers.

Lellelörda med sitt Joli Live. Det är också ett kompisgäng so gör detta supertrevliga arrangemang. Här blandas lokala artister med mera långväga. Det är Staffan Hagberg, Hans "Ludde" Ludvigsson och Lennart Wass som kämpar med. Detta.

Det finns som sagt var många fler men detta är några.

Nu önskar jag alla en trevlig Midsommar.

Lördag den 10 juni 2017.

Jag började en liten tävling i ett av mina Nyhetsbrev för en tid sedan. Vid inventering av lite grejor som jag har liggande så hittade jag ett kasettband med ett Svenskt band. Jag har lagt med ett par låtar med frågan om vilka det är. Antingen så är det svårt eller så är intresset litet men ingen har kommit med något förslag. Jag skrev också att flera ledtrådar kommer på Hemsidan.

Det är väl bäst att börja med de två första ledtrådarna.

Ledtråd 1.

Ledtråd 2.

Så kommer då ledtråd 3.

Sedan så måste jag väl ta med ytterligare en artist som är med på min topp 20 lista. En man som så många andra artister "Levde de Countrysånger som han sjöng."

Tisdag den 30 maj 2017.

Nedan så kan ni se resultatet av mitt försök att göra en topplisat över Countryartister. Som jag skriver där så var det ingen lätt uppgift. Om någon möjligtvis läser detta så får ni gärna ha synpunkter och jag hjälper gärna den som skulle vara intresserad av någon artist att få höra lite mera. Sedan så är det ju så att vi alla har olika smak.

Ett Smakprov.

En sak som man kan ägna sig åt när man börjar att piggna till efter sjukdom är att kolla lita vad som finns i gömmorna. Eftersom jag är en sådan som inte slänger något i onödan så finns både VHS spelare och kasettspelare med tillhörande band kvar. Allt uppmonterat så det är bara att använda.

Vad hittar man då? Jo, bland VHS en gammal inspelning av "De Vilda Änglarna" vilket visade sig vara en tämligen amatörmässig film om man tänker på hur man upplevde den när det begav sig i ungdomen. Dessutom så var Änglarna riktiga rötägg i filmen och troligtvis i verkligheten också.

På ljudkassett har jag hittat en inspelning som jag gjorde med handmikrofon på konserten med Waylon Jennings, Jessie Colter, Willie Nelson och Nat Stuckey i Göteborgs Konserthus 1970. Jag brukade att släpa med mig spelaren på olika konserter och konstigt nog så blev jag aldrig stoppad med den. Ljudkvaliten är ju inte den bästa men det är ju ett unikt tidsdokument.

Måndag den 22 maj 2017.

I dag är väl Sverige i Glädjerus. Tre Kronor tog Guld i Ishockey VM. Lite skillnad när Anders Gustavsson tog VM Guld på K1 500 meter i Poznan 2010. Jag var där och det var fantastiskt.

Här kommer del två av min topplista på Countryartister. Det är helt omöjligt att göra en sådan här lista och just nu så kom jag på att kanske Johnny Bond, Dick Curless, Johnny Rodriguez eller kanske Dave Dudley skulle vara med. Ändå har jag inte tagit med de som en bredare allmänhet känner till för de är ju med på alla listor ändå.

Roger Miller
Stoney Edwards
Marty Brown
Wynn Stewart
Jack Barlow
Kenny Serrat
Stacey Dean Campbell

Nu är det en plats kvar till 20 och den måste ju mannen som aldrig ger sig utan kommer med som årets låtskrivare i Kountry Korralls omröstning år efter årtrots att han dog 2002. Jag missar varje år hans nya låt. Det kan också vara så som jag skrev i det senaste nyhetsbrevet. Någon artist har hittat en låt av honom och gjort en inspelning av den. Sedan har tillräckligt många hört den och trott att det är en ny låt som någon som heter Harlan Howard har skrivit och sedan kommer han med bland årets låtskrivar. Som jag sa alla bra låtar är redan skrivna.

Han är i gott sällskap på KK´s omröstning av Hank Williams. (1923 - 1953. 1 januari.)

Nummer 20 är alltså Harlan Howard.

Torsdag den 18 maj 2017.

Så tog man då ett återfall. Sista dagen på min antibiotikakur så steg plötsligt febern igen. Det känns så tråkigt efter att ha varit feberfri i flera dagar. Det blev bara att beöka vårdcentralen igen och en ny kur. Nu ska jag väl inte klaga då det finns de som har det mycket värre och trots alla larmrapporter så har då alltid sjukvården fungerat för mig.

I det senaste nyhetsbrevet som jag skickade ut så listade jag mina topp tre artister. Jerry Lee Lewis, Lefty Frizzell och Marty Robbins utan inbördes ordning. Då lovade jag också att komma med listan 4 - 10. Detta visade sig inte vara så lätt så det kommer att bli två stycken listor. En med mera kända artester och en med lite mindre kända men absolut inte sämre. Notera att de allra mest kända har jag utelämnat då de ändå är med på alla listor.

Här är första listan.

Moe Bandy
Tom T Hall
Lynn Anderson
Charlie Pride
Conway Twitty
Dale Watson
Heather Myles

Fortsättning följer.

Angående nyhetsbreven så får ni ha överseende med att en del bokstäver faller bort. Ibland så blir det lite konstiga formuleringar och i det senaste så lyckades jag använda samma ord ett antal gånger. Det tyder på lite dålig korrekturläsning men så är det för en amatör.

Lördag den 13 maj 2017.

Här sitter man då och känner sig som ett vrak. Meningen var att det skulle blivit Ölandsresa i går för Öland Spirar och Runsbäcks Lad sedan i kväll.

Icke sa Nicke. Efter en dryg veckas hängighet så höll det inte utan med dryga 40 i feber så var det bara att bita ihop för att åka till akuten på vårdcentralen för undersökning. Därifrån till akuten på sjukhuset. Där konstateras högesidig lunginflamation. Min tredje lunginflamation sedan 2013 så detta är något som jag får ha koll på i framtiden. Har man väl börjat få det så finns det ärrbilningar i lungorna som gör att infektioner lättare får fäste. Så är det.

Jag får roa mig med Mello. Konstigt är det bara att jag tycker att de lokala bidragen i P4 Nästa. Faktum är också att gamle fars uttalande håller ännu mer idag. "Det verkar som att ju mer de skricker, desto bättre är de." I P4 Nästa tänker jag rösta på låt 2 med Miah som har skrivits av bekantingen Erik Anjou och Mikael Kullén.

Om jag hade varit frisk så hade jag ändå missat TJ Leonard på Dirty Dick´s och nu är det ju uteslutet tros att jag är hemma.

Så tar vi en udda goding till sist. Keith Richards.

Torsdag den 13 april 2017.

Livet består hela tiden av val och prioteringar. I lördags till exempel så hade jag att välja mellan att gå på Lolie Live och lyssna på Ludde och James Maddock eller att gå till Dirty Dick´s för att kolla in The Club. Efter lite övervägande så blev det The Club eftersom jag själv hade ett finger med i spelet.

Ett annat övervägande har varit om jag ska spräcka Påskhelgen på Öland för att åka till Göteborg och lyssna på John Prine. DEt blir Öland, trots att jag innerst inne känner att det är sista gången att se honom med någon större behållning. Han hade ju för några år sedan någon form av sjukdom och det har satt sina spår. Två gånger har jag varit på väg till ett framförande med honom men båda gångerna har gått om intet.

Däremot så behövde jag inte välja när jag åkte till Svartorps Kyrka för att Lyssna på Cross Country där. Det är Lekeryds Kyrkokör där med några solister som framför Andlig Countrymusik. Ledda av Magnus Engblom och flera meriterade musiker som är med.

Där fanns också några exempel om hr samma melodi kan användas till olika texter. Bye and Bye gjorde Joe Hill en text till i sin Fackföreningskamp. Sedan så var det minst en till. Här kommer den med sin profana text som är helt annorlunda. Carl & Pearl Butler.

Så här i Påsktid så tänker jag att bli eftertänksam. Det kanske inte passar sig men jag kan inte låta bli. Jag tänker på tillståndet i Världen och sådant som händer långt bort eller nära oss. Människor som ser sina nära och kära dödas i olika former av krigshandlingar och attacker. Människor som får sina hem sönderbombade och förlorar precis allt. Här finns inga hus eller hemförsäkringar som täcker.

Hur kan jag sitta hemma i min trygghet och säga vad de ska göra? Hur kan jag kalla dem illegala? Vad ger mig rätt att göra det för att jag har haft turen att födas i Sverige och de i t ex Syrien?

Det du vill att andra ska gör mot dig ska du också göra mot dem är inte så fel.

Några musikklipp med två damer som jag tycker är riktigt bra.

Sheryl Crow.

Norah Jones.

Norah Jones.

Till sist en Glad Påsk och tänk på att vi alla är medborgare på samma planet!

Söndag den 19 mars 2017.

När jag var i Aalborg för att se Dale Watson så kollade jag en liten stund på TV innan jag somnade. De kör True Detective där så därför blev jag lite nyfiken på nya säsonger. Till min fasa så får jag se att Säsong 2 och 3 har nya skådespelare. På en så här tung serie kan man enligt min åsikt inte göra så här. Matthew McConaughey och Woody Harrelson går inte att ersätta. Då blir det en helt ny serie. Kolla bara på dessa två klipp. "The story of Rustin Cohle." Och. "Last Conversation At Hospital."

Jag tänker inte lägga ut några klipp från de nya säsongerna.

Resan till Aalborg var en höjdare som vanligt. Vi börjar få lite koll på staden nu så vi vet lite vart vi ska gå. Dale Watson var i högform så det var full valuta för pengarna. Nästa gång så är det bara att hänga på. Vi kan ta flera bilar eller en större bil vilket som passar bäst.

Så har ytterligare en stilbildare gått ur tiden. Chuck Berry. 18 oktober 1926 - 18 mars 2017. Hur många har inte gjort hans låtar. De är oräkneliga men The Beatles och The Rolling Stones tillhör dem.

Måndag den 13 mars 2017.

2016 var ett år då ett antal stora artister gick ur tiden. Det är ju tyvärr så att ingen lever i evighet men många kommer att finnas kvar i minnet länge och det går att gå tillbaka och återuppleva dem genom många fina inspelningar.

Här är ett litet axplock. Leonard Cohen. 1934 - 2016. Merle Haggard. 1937 - 2016. Olle Ljungström 1961 - 2016. Av dessa tre så är det tyvärr bara Merle som jag har sett live. Man ska aldrig vänta med att ta chansen om man får den. I morgon kan det vara för sent.

Efter att en stor artist har gått bort så kommer det alltid hyllningslåtar. Här är en med Josh Morningstar som är tillängnad Merle Haggard. Josh är en av de artister som mycket väl kan tänka sig att komma till Sverige.

En som har varit här och gärna kommer tillbaka är den genomtrevlige Jack Grelle. Ett litet meddelande så är det fixat. Vi tar en till med honom.

Ett Musiktips som jag har fått från Johan Forsman, musiker och skribent från Jönköping.

Ända sedan jag köpte min första cd med Marty Brown 1993 så har jag varit helt såld på honom. Sedan så kom det en lång, lång tystnad men nu har det dykt upp lite nytt med honom av varierande kvalitet. Här är dock ett toppspår med honom.

Fredag den 24 februari 2017.

Nu kommer föraningarna om våren ett efter ett. Ursäkta att jag tjatar om det men vädret är ju ett kärt samtalsämne. Det och hälsan. Hälsan är för tillfället bra efter att ha genomlidit tvåmånadersförkylningen som höll sig in till mitten av januari. Sedan är det ju så att även själen påverkar häslan och då har våren med det kommande ljuset en stor betydelse för mig.

Det finns så otroligt mycket bra musiker här i lilla Sverige och jag skulle vilja ha det så att arrangörerna bara stod i kö för att boka så att jag kunde ge alla band fullt med spelningar. Ett exempel på bra band är Mikael Fredriksen och Silver Wings. Visserligen så kommer Mikael från Norge men eftersom han också spelar med bandet Mike & The Strangers så räknar jag honom.

I går så spelade The Original Five på Kulturbaren i Trollhättan. Det smärtar mig att jag inte var där eftersom jag har fått information om att det var mycke bra. Så är det när man är så fattig att man måste sälja sin kropp och arbeta.

Den 1 september så tänker jag bli otrogen Countrymusiken och ordna lite Bluesmusik på Järnvägshotellet i Skillingaryd. Pontus Snibb och Wreck of Blues blir det.

Det var väl allt för nu. Skriv gärna och tipsa eller delge mig åsikter om vad ni tycker.

Trots mitt kärva yttre så är jag en mycket blödig person och det värsta som jag vet är orättvisa och människor som inte är snälla.

Två människor som är snälla kan man se på onsdagar i SVT 1. Det handlar om Lars Lerin och Rickard Söderberg. Lars i sitt program "Vänligen Lars Lerin" där han träffar olika människor som han är nyfiken på och Rickard i Gatans Kör. Varje gång som jag tittar på dessa program så får jag en dos av medmänsklighet så att jag mår bra åtminstone till nästa dag. Sedan så sätter jag på morgonnyheterna och det är förstört.

Skivor som jag har lyssnat på sedan sist är John Prine "For Better, Or Worse". Den är bra men lite av samma som hans tidigare duettplattor. Den andra är Cyndi Lauper med "Detour". Detta är en cd som jag verkligen gillar. Jag har ju tidigare sagt att jag gillar när icke Countryartister gör sina versioner av denna musik och många gånger blir det riktigt bra. Den är verkligen att rekommendera.

Som jag har nämnt så är det faktiskt en hel del musik på gång framöver så kolla in olika kalendarier. Själv så ser jag fram emot Dale Watson i Aalborg men även The Original Five när de kommer till Jönköping.

Onsdag den 11 januari 2017.

Nytt år och nya möjligheter. Jag tror att det kan bli riktigt bra.

Slutet av 2016 innehöll ju som vanligt lite Julklappsskivor till mig själv. Naturligtvis en Julskiva. Det blev Målle Lindbergs Jul och den har blivit en favorit.

Sedan så inhandlade jag en samling med Patsy Cline. Det kände jag att jag måste ha efter att ha sett "Sweet Dreams" igen. Naturligtvis så såg jag den på VHS.

Två till blev det som jag har lyssnat på hittills. En med Sulo som gör duetter med olika artister. En mycket bra cd. Dessutom en cd som har några år på nacken. "Dressed In Black". Johnny Cashtolkningar av ett antal till större delen Austinartister. Jättebra den också.

Ibland så tror jag att jag och Jonas Öhman läser varandras tanka eller också läser vi varandras rader. Nu är det så att jag har förstått att Jonas och jag i mångt och mycket har samma musiksmak och jag tror att vi båda är ganska så nyfikna på att höra nytt. Till exempel Sulo blev jag nyfiken när jag hörde en intervju med Kicki Danielsson på radio där hon sa att hon hade ett samarbete med honom. Sedan så fick jag se att Jonas skrev om honom också. Läs vad Jonas skriver på OmCountry.

Jag har även ett par liggande som jag inte lyssnat på ännu men det kommer och kanske skriver jag om dem också. Även där är det en som Jonas har skrivit om men den hade jag sett en länk om på FB tidigare.

Det finns allt mycket roligt att ta del av. Här en lite fräck sak med Doyle & Debbie. Om ni lyssnar på inledningen så säger Debbie att om ni passerat Missoula Montana kanske ni har hört denna låt. Nu har jag gjort det men i början på -90talet så jag hörde inte deras låt då.